När jag förra veckan fått shoppingspel och kom hem med tre nya äppelträd och ett Greve Moltkepäron försökte jag låta bli att undra var de skulle få plats… Men allt har löst sig på nära nog magiskt vis, och två av ungträden kom i jord idag. Som synes börjar jag med att ställa ut träden på prov – OCH tittar på dem från olika håll innan jag bestämmer mig. Här är det sorten Höstdessert som verkar finna sig väl mellan tre jättepioner. Och blir trädet för omfångsrikt för platsen går det fint att lyfta och flytta det inom tre år. Året före flytt beskär man lämpligen rötterna en 3-4 dm ut från stammen, så trädet stimuleras att göra en mer samlad rotbildning före flytt.
Förutom Höstdessert skaffade jag Gul Richard och Åkerö, det vill säga två septembermognande och ett riktigt vinteräpple som förhoppningsvis pollineras av mitt befintliga Ribston.
Jag ser fram emot att bygga min första fruktspaljé till våren. Jo, jag vet att det knappt syns i bilden nedan, men det är faktiskt Granater på den svagväxande grundstammen B9, med en perfekt vänstergren, en högergren och en liten benig topp!
Och som synes lär det inte behöva bindas fast förrän i vår – det lär ju inte blåsa bort…
Betydligt äldre än mina nyköpta träd är detta Åkerö i en äppellund i Stamnared. Oerhört roligt att få klippa kan jag bara konstatera, och ovanligt att kunna jobba i tunn jacka så här i slutet av november! Här har jag horisontaliserat grenarna – det vill säga lämnat kvar horisontella grenar och klippt bort alltför kraftiga upprätta grenar från dessa. Mer luft mellan grenvåningarna ger frukterna mer ljus, mer smak, och dessutom missgynnas eventuella svampsjukdomar.
Här är det 30-talssorten Mutsu som är i stort behov av hjälp. Roligt nog hängde äpplena kvar efter den första frostknäppen, och var helt okey att skörda eftersom de fått tina på trädet.
Förhoppningsvis blir det beskärningskurs just i denna gamla äppelodling i vår – Per-Inge och Ann-Louise erbjuder sig generöst nog att låna ut sina träd för hugade som vill träna sin förmåga att läsa av trädens behov och därigenom förlänga deras produktiva liv! Mer om kursdatum, vägbeskrivning och priser skriver jag om efter årsskiftet…
I oktober klippte jag ett par plommonträd för bekanta nära Varberg. Ovan är det Opal före och efter beskärning, och nedan ett tidigare brutalbeskuret Victoriaplommon. Som synes märks det ingen större skillnad. Det ska det inte heller… Plommon och körsbär, det vill säga stenfrukter, ska INTE beskäras brutalt, och ALDRIG annat än på hösten.
Nästa vecka blir det bilder från en mycket gammal äppellund som jag fått förtroendet att sätta sågen i. Nu när mildvädret kommit tillbaka finns det all anledning att höstbeskära de träd som har växt kraftigt under året. Klenväxande och pensionerade träd däremot mår bättre av att klippas på våren, så att de vitaliseras och får fart på grentillväxten. Och som alltid när det gäller beskärning handlar det om säkerhet: Din säkerhet kräver bra redskap och stadig stege. Trädets säkerhet och framtida existens kräver en bedömning av risker: Sjukdomar? Övertunga grenar? Balanserad krona?
Ja, var börjar man?? Det kan verka tröttande om man tittar upp i en krona lika vildvuxen som det gamla äppelträdets… Frestelsen kan vara stor att bara ge upp som trädägare. En mindre brutal lösning är att börja när trädet är ungt, och ta lite grann då och då. Klipper man förståndigt – och gärna på höstarna – räcker det så småningom att klippa med några års mellanrum.
Här är min allmänna gulröda bigarrå, som dels valts med omsorg i plantskolan, dels fått ha kvar sin blomskott och små fruktspjut vid höstbeskärningen. Tyvärr har fåglarna en annan uppfattning om gallring än jag… Hittills har jag blivit av med alla bigarråer redan som kart. Livet är hårt…
Svårast är det att beskära körsbärs- eller som här plommonträd när de redan blivit både för täta och för glesa… Jag brukar försöka behålla horisontella fruktgrenar, men gallra lätt. Däremot går det inte att trolla med de gigantiska stumpar som man ofta hittar i gamla träd. De ger helt enkelt inga nya grenar. Och att kapa ner dem ger ofta stora skärsnitt som inbjuder till svampangrepp.
Det man KAN göra är att plocka bort gamla förtorkade frukter, så kallade mumier, som annars fungerar som svampbomber för nästa års frukt. Och njuta av kraften även hos gamla träd att ge nya grenar, och ny vårblom…
Här är det ett citronäpple som toppbeskurits av odlaren – kanske för att få trädet att göra fler grenar och därmed se mer prisvärt ut. Kolla att snittet läkt, och att vallningen ser frisk ut!
Kolla även att ympen ser pigg och hel ut. Det är där man fört samman en grundstam (vildapel tex) med den sort man vill odla. Här är det päronsorten Williams, och ympen ser bra ut.
Extra noga bör man vara inför köp av plommon och körsbär. Detta exemplar av “världens godaste plommonsort”, Reine Claude d’Oullins, ser fruktansvärt bra ut..
Här ser några av grenkragarna lite lurigare ut. Men citronäpplet har fina grenvinklar, och dessutom några fina fruktspjut som kommer att ge blom och frukt redan 2016..
Här ett exempel på en lycklig ormhassel med gott om ljus omkring sig. Visst kan man klippa den om man vill ha några grenar i vas – eller binda upp en gren mot ett stöd för att bygga en till våning. Annars inskränker sig skötseln till att ta bort de raka grenar som kommer från grundstammen (den vanliga hasseln) och som skulle stjäla energi från den mer svagväxande varianten.
