Ja, i år kommer allt att bli bättre… Fler och rikare möten med spännande människor – och kanske ännu fler salamandrar och paddor i trädgården. Ännu fler kommer säkert att bli sådda av de fröer som aldrig kom i jord förra året. Silversalvian har säkert fixat ännu osynliga fröbebisar och ännu fler pioner kommer att glädja mig och alla besökare med ännu större och rikare blomning. Och visst kommer väl vädret att bli bra mycket bättre eller hur? Rosenbönorna kommer att svinga sina lianer i klädsamt rostiga klätterbågar och Linnés tagetes blommar säkert tidigt nog för att ge frö. De gamla daliasorterna kommer att glimra ikapp med vajande gräs, midsommarvädret blir nog kanon, och bussbesökarna kommer inte att få några problem med att tajma sig med pionblomningen i juni – juli. Och Tusen trädgårdar-dagen den 3/7 – ja då blommar säkert alla nya och gamla rosor ikapp med pionerna och dagliljorna. För i maj, då lever hoppet obesudlat av verklighetens eventuella brister. Och magnolian blommar mot en strålande majhimmel…
Julrosorna har blommat sedan veckor, och det finns gott om fröbebisar till salu… En av moderplantorna är den grönblommande och friska Helleborus foetidus med ursprung i Karin Berglunds trädgård.
Sedan grodorna lade sina ägg för några veckor sedan har alla kläckts, och nu väntar väl salamandrarna på varsitt skrovmål…
Förutom vita och rutiga kungsängsliljor säljer jag treblad med ursprung från Botaniska trädgården. Fröplantorna innehåller flera arters gener, så bladfärg, fläckning och blomfärg varierar.
Till vänster om trilliumplantorna har en annan favorit frösått sig. Haquetia epipactis heter den, och ser ut som en prydlig majblomma som aldrig vissnar… Precis som hos julrosorna är även frökapslarna tilltalande.
För dig som vill njuta av tidig vårfägring finns mycket att titta på i trädgården nu. Jag öppnade ju för säsongen redan i början av april, men först nu slipper besökarna gå omkring iklädda päls!
En annan goding är den dubbla och enkla blodroten – båda sorterna blommar för fullt just nu, ihop med de julrosor jag fick från Lindhults plantskola förra våren.
Välkommen att fynda, eller bara strosa runt i trädgården! Öppet säkrast söndagar 12 till 3, men jag är på plats varje dag nu så det är bara att plinga, eller komma förbi! Cecilia, trädgårdsmästare
Den 4/4 2016 hade jag min designkurs från Medborgarskolan på besök i parken. De fick samma övning som Eductusgruppen i våras men löste den på lite annorlunda sätt. Jag ritade upp samma ytor med mjöl, och de tre grupperna fick såväl svarta som bruna plastkrukor, tre ljusa stenar och en irriterande vit stol… Design handlar om positionering, positionering och positionering. Dvs var och hur man placerar saker.
Om man inte ser “rabatten” rakt framifrån utan från sidan längs buskraden ser den lite mindre imponerande ut. De befintliga buskagen skymmer sikten, och flödet har liksom dämpats jämfört när man ser ytan rakt framifrån…
Här är Eductusgängets höstlöksrabatt – som jag köpte hull och hår. Det vill säga att jag planterade lökarna precis som gruppen hade placerat dem… Nu börjar konturerna synas – men tulpanerna börjar inte blomma förrän krokusarna sen länge har vissnat.
I förgrunden finns en rugge backsippa – inte den vanliga lila utan en dansk form som är rödlila och kalla Rote Klokke.
I Vallda formgav jag för många år sedan en ny entréyta med utvalda stenhällar från bland annat Fjärås Grus & Makadam. Min grävare hade uppdragits av en kund att forsla bort takblocken från en gammal jordkällare, och dessa kom som en skänk från gudarna när vi anlade en ny trapp från parkeringen upp till platån vid ytterdörren. Först ville min uppdragsgivare kunden behålla den vingliga raka och branta trappen (ritad till höger i skissen ovan) men hällarna fick dem på bättre tankar. I anslutning till det nya entréplanet med offerdalskiffer passade vi in några enorma hällar som sedan såg ut som om de alltid legat där…
Spaljén och entrédörrens nya och generösare trapp bildade ett i mitt tycke intimare rum, med plats för fikabord, barnlek, och klätterväxter. Först i våras var jag på återbesök och kunde konstatera att allt verkade ha tålt tidens tand.
Ett gäng fick dras med min halmbal, och hade svårare att hitta en mittpunkt eftersom jag ritat rabattformen lite oregelbundet. Den här varianten byggde jag själv upp för att visa hur man kan skapa assymetrisk balans med olikstora krukor. Eller med växter. Som de alla saknade hemskt mycket och därför försökte fantisera dit. Jag gjorde några försök att peka på att man bygger form och komposition först – och SEDAN väljer växter, plastkaniner, klätterspaljéer eller cementkonstverk. Jag är rätt säker på att de flesta tvivlade på min mentala hälsa. Men en i gänget sa när de var på väg hem: Du jobbar rätt mycket med höger hjärnhalva va? Puss och tack säger jag bara!
Här är ett rätt bra försök att skapa balans kring en ek. Jag tyckte det såg ut som en gloria, med strålar åt flera håll. Någon annan tyckte det liknade rötter. Men vad färgskillnader gör syns tydligt. Man kallar det “färg över form” det vill säga att nåt orange vägrar att inordna sig i en rad med nåt svart – eller med ett stim ljusa stenar. Nu var inte den orange krukan del av deras komposition, utan blev liggande kvar utanför “rabatten”…
Gruppen som fick den oregelbundna formen – och dessutom en metallspaljé att dras med – hade det inte lätt. Men i en av deras varianter syns färgens kraft att förstärka mönster, här i form av ett orange V uppåner – och ett lite vagare rättvänt V i svart.
Ytterligare ett exempel på vad färgskillnader kan ställa till med – eller tvärtom vad de kan utnyttjas till för att förstärka och tydliggöra en design. Först i morse när jag plåtade av denna modell insåg jag något jag själv tar för självklart och alltid använder mig av när jag ritar trädgårdar: Jag skulle ha satt mittaxeln så att den stämde med buskarna i bakgrunden… Och kanske även utnyttjat deras olikfärgade ben som del av kompositionen. Att sedan dessutom få en komposition att fungera från mer än ett håll kräver en smula träning. Den här funkar rätt bra även från sidan tycker jag.
