Fram till midsommar har jag guidade turer bland luktpionerna jag samlat på mig under det senaste decenniet. Men eftersom även mina 60 rosor börjat blomma rekordtidigt, kan man njuta av väldoft från många håll i trädgården…Kanske tar ni med en kaffekorg och umgås med familj och vänner i lantlig miljö – eller hör mig berätta om markis Lagergrens pioner köpta kring år 1900, och donerade till mig år 2004, 74 år efter hans död…
Blanche de Belgique lanserades 1817, och slog ut igår. Finns även krukade exemplar till salu för dig som gillar engångsblommande praktrosor med vidunderlig doft!
Av ett nypon från Roseraie l’Hay fick jag ut tre fröplantor. En av dem döpte jag till Aurora, eftersom hon slog ut första gången när Aurora hade namnsdag… Doften skiljer sig från moderrosen, och blomman är betydligt större.
Bland de vita luktpionerna finns många som ser identiska ut – tills man jämför doften… – Ja, den där vanliga vita med rött i har jag också! brukar mina besökare konstatera. – Jaha, svarar jag. Jag har nog ungefär 5-6 olika… En kommer från Tomgården nära Fjärås, men ursprungligen från fruns mors hem nära Gendalen. En annan – Festiva Maxima – lanserades 1856 och hör fortfarande till de vanligaste i plantskolorna.
En annan “vit” klassiker från 1856 är från början cremefärgad med ett gult eller ljusgrönt öga. Typisk för Duchesse de Nemours är även doften av liljekonvalj…
Välkomna att boka privat visning, ekologisk buffé eller brunsch i min vildvuxna och frodiga trädgård – en oas från april till september! Cecilia Sundholm, designer och trädgårdsmästare
Nu blommar det… I morse tog jag en sväng bland gigantiska pionruggar och visste knappt vart jag skulle rikta kameran. Tre veckor tidigare än förra året slår nästan alla pionsorterna ut samtidigt. Söndagens och måndagens parkbesökare bjöds på årets första guidning bland markis Lagergrens Tyresöpioner, mina växtfynd från torp och gårdar i Halland, och ett otal rosa pioner med olika doft.
Va?? Klenväxande gulgrön vass? Kan äga sin riktighet – ett par år i alla fall. Men tack vare mina ömma omsorger vid dammbygget 2009 har nu all rotmassa blivit till en slags mark under vattenytan där allsköns annat får fäste. Säger sälg. BJÖRK. Frösådder av iris pseudacorus. Med mera.
Efter ett par timmars idogt klippande, rivande och skärande kunde jag skymta näckrosen, inbäddad i en trotsig tofs vassrugge. DET blir klurigt att ta isär, utan att sarga näckrosen. Som naturligtvis – vad annat – behövt krukas upp i go lera och större nätkorg sedan flera säsonger. När jag nu uppbådar mod till det. Först den tredje jag köpte visade livskraft nog att blomma, och övervintra.
Back to work! Bara några tofsar kvar att släpa till komposten… Jag kan i alla fall inte klaga på badtemperaturen.
Ja, idag har ännu fler pioner slagit ut. Jag blir yr i mössan både av värmen och alla dofter. Välkomna till helgens visningar!
Den vita Valldapionen – ömsint döpt till “älgen” på grund av sin ståtliga växt – doftar mest av alla mina luktpioner – ihop med fyndet från Åsarp by. När jag byggde trädgården 2009 hade jag 5 gigantiska ruggar – nu är det bara en kvar som jag aldrig delat eller sålt.
Den vita dubbla rosen med ursprung i Gävle på 70-talet fick jag av familj i Budskär – så jag har döpt den till “Budskärsrosen” eftersom inte ens Lars-Åke Gustavsson kunde trolla fram sortnamn… Doftar ljuvligt, tål regn bättre än till exempel Blanc Double de Coubert – och jag hann kruka några saluplantor innan tropikvärmen slog till!
Mina självsådda palsternackor går snart i blom – tala om snittblomma! Intill de höga stänglarna blommar Sandbäcksirisen – och den fantastiska blå tyskirisen från “gubben i Lur” på Hisingen. En glad överraskning fick jag i morse, när min vita favoritiris med violdoft slog ut. Eftersom den inte har blommat på sisådär fyra år trodde jag att den hade dött.
Den här citronvita tyskirisen fick jag av en gammal dam för många år sedan. Det är nog den enda jag sålt enbart på namnet – Elvira i Gäddebäckshult…
Rosenpionblommorna brukar i och för sig dyka upp i slutet av maj, och strandirisarna. Men bondpionerna – här vita och rosa dubbla – känns ovanligt tidiga. Och buskpionerna hinner knappt slå ut innan blombladen dalar mot marken. Det är värmen ihop med regnbristen tror jag… Och ändå har jag vattnat – även det rekordtidigt!
Förra aret var båda mina Rockii-buskpioner vita. Nu har den ena oförklarligt nog blivit rosa… Återstår att se vilka färger bebisplantorna får. Det tar ju några år!
Och tyskirisarna – här en trettiotalssort och en vildinsamlad i Grekland – brukar väl vänta tills i juni?? Kanske är det värmen som gör även mig förvirrad.
En annan halvvild växt är trädgårdsvivan – här i en 1700-talsvariant som i England kallas ‘Hose in Hose’ eftersom den har en dubbel blomtratt. Som regressiv gen dyker den bara upp ibland – men är så välkommen…