Blogg Cecilias Trädgård

Va?? Klenväxande gulgrön vass? Kan äga sin riktighet – ett par år i alla fall. Men tack vare mina ömma omsorger vid dammbygget 2009 har nu all rotmassa blivit till en slags mark under vattenytan där allsköns annat får fäste. Säger sälg. BJÖRK. Frösådder av iris pseudacorus. Med mera.

Efter ett par timmars idogt klippande, rivande och skärande kunde jag skymta näckrosen, inbäddad i en trotsig tofs vassrugge. DET blir klurigt att ta isär, utan att sarga näckrosen. Som naturligtvis – vad annat – behövt krukas upp i go lera och större nätkorg sedan flera säsonger. När jag nu uppbådar mod till det. Först den tredje jag köpte visade livskraft nog att blomma, och övervintra.

Back to work! Bara några tofsar kvar att släpa till komposten… Jag kan i alla fall inte klaga på badtemperaturen.

Ja, idag har ännu fler pioner slagit ut. Jag blir yr i mössan både av värmen och alla dofter. Välkomna till helgens visningar!

Ja, så var det dags att ångra att jag annonserat min första pionvisning den 7 juni. Idag blommar fem sex luktpioner – TRE VECKOR TIDIGARE ÄN FÖRRA ÅRET!!! Vad ska man säga? Förhoppningsvis håller blomningen i sig åtminstone några veckor, till glädje för gänget från Hestra som bokat in sig den 18/6…

Den vita Valldapionen – ömsint döpt till “älgen” på grund av sin ståtliga växt – doftar mest av alla mina luktpioner – ihop med fyndet från Åsarp by. När jag byggde trädgården 2009 hade jag 5 gigantiska ruggar – nu är det bara en kvar som jag aldrig delat eller sålt.

Och var kom rosorna ifrån??? Och kornellträdet som bara exploderat i en fenomenal blomning – här ihop med den ljuvliga strandirisen från Furets plantskola i Örby.

Den vita dubbla rosen med ursprung i Gävle på 70-talet fick jag av familj i Budskär – så jag har döpt den till “Budskärsrosen” eftersom inte ens Lars-Åke Gustavsson kunde trolla fram sortnamn… Doftar ljuvligt, tål regn bättre än till exempel Blanc Double de Coubert – och jag hann kruka några saluplantor innan tropikvärmen slog till!

Mina självsådda palsternackor går snart i blom – tala om snittblomma! Intill de höga stänglarna blommar Sandbäcksirisen – och den fantastiska blå tyskirisen från “gubben i Lur” på Hisingen. En glad överraskning fick jag i morse, när min vita favoritiris med violdoft slog ut. Eftersom den inte har blommat på sisådär fyra år trodde jag att den hade dött.

Den här citronvita tyskirisen fick jag av en gammal dam för många år sedan. Det är nog den enda jag sålt enbart på namnet – Elvira i Gäddebäckshult…

För dem av er som saknar något att göra i helgen har jag öppet både söndag och måndag mellan klockan 12 och 15. Välkomna att ta med egen kaffekorg!!

I morse gick jag omkring i trädgården med en känsla av mild desperation. Om allt börjat blomma sen typ igår – vad blir kvar tills sommarsäsongen driver över oss med bussbesökare, brunchservering och Tusen trädgårdar-dagar??

Rosenpionblommorna brukar i och för sig dyka upp i slutet av maj, och strandirisarna. Men bondpionerna – här vita och rosa dubbla – känns ovanligt tidiga. Och buskpionerna hinner knappt slå ut innan blombladen dalar mot marken. Det är värmen ihop med regnbristen tror jag… Och ändå har jag vattnat – även det rekordtidigt!

Förra aret var båda mina Rockii-buskpioner vita. Nu har den ena oförklarligt nog blivit rosa… Återstår att se vilka färger bebisplantorna får. Det tar ju några år!

Och tyskirisarna – här en trettiotalssort och en vildinsamlad i Grekland – brukar väl vänta tills i juni?? Kanske är det värmen som gör även mig förvirrad.

Utan att jag riktigt hållit koll på hur de spritt sig, har rapunkeln från Gunnebo slottspark börjat hitta nya platser både i och utanför min trädgård. Inte så konstigt, eftersom den är en vild ört – “vanlig” på femtiotalet, men sedan försvunnen från de flesta svenska marker. Jag finner den utsökt vacker, och njuter av den i vas den korta tid den blommar.

En annan halvvild växt är trädgårdsvivan – här i en 1700-talsvariant som i England kallas ‘Hose in Hose’ eftersom den har en dubbel blomtratt. Som regressiv gen dyker den bara upp ibland – men är så välkommen…

Först var jag överlycklig för sommarvärmen – nu är jag lika glad att växterna får välbehövlig svalka. Och tulpanblomningen varar ju lite längre också…

I höstas tokshoppade jag nya tulpansorter – här är det Match Point med sina istappskantade blomblad. Nedan har papegojtulpanerna – Weber’s parrot – fått sällskap av Blue Heron. Som förstås inte är blå men väldigt stilig ändå.Den dubbla Blue Diamond är också en ny bekantskap. Sjukt snygg… Majblomningen har ju exploderat av sommarvärmen. Bara man vänder sig om har något nytt slagit ut. Ljuvt blå förgätmigej täcker hela kullen – “Blåkulla” kallad – de höga klarblå stjärnhyacinterna lyser ikapp med äppelblommen och herrgårdspionerna som pappa fann nära Loka brunn på 80-talet har stått i blom sedan en vecka.

Prydnadsrabarbern har mått bra av vårens torra väder, och har nog aldrig sett så pigg ut. Idag sålde jag första omgången ekologisk rabarber till Frukt och Grönt i Varberg. Och på fredag ska jag leverera sparris de luxe… Lite mer närodlat än den sparris de köper från Tyskland.Och så visade det sig att den rosa vildinsamlade pionen (övre bilden) har fått en bebis som är lite annorlunda. De hade alltså rätt när de gav bort den på botaniska – det var ingen art, “bara” en hybrid… Som om jag skulle vilja klaga!?

I sommar kommer några av Maris akvareller finnas till salu i min trädgård – som vykort och som underlägg. Men helst ska dessa konstverk beses i full storlek när Mari har öppet under konstrundan helgen ut. Åk till Onsala om du har tid…