I november inbjöd Klasa bygdegård nära Lindberga kyrka till vedugnsbak. Här är några bilder för dig som fortfarande inväntar julinspirationen…
Klasa hembygdsgård är väl värt ett besök för både inne- och utemiljön. Kvarnen med bäcken, en ljuvlig äppellund med kungsängsliljor och narcisser på våren, växtmarknad och utställningar med möbler och textilier. Så långt från köphets man kan ta sig alltså…
Det bästa med att åka bort en stund är att komma hem rikare. Microsemester kallar jag det. En slags frid följer med hem, en aptit på att hitta på något nytt. Eller bara lägga upp vackra böcker och frukter på köksbordet i väntan på att inspirationen ska komma tassande… Trevlig tredje advent!
I sin fantastiska bok Rosor för nordiska trädgårdar lyckas Lars-Åke Gustavsson få en att vilja ha ständigt nya rosklenoder. Även om han varnar för att de allra flesta rosor av de 30000 som lanserats lämnar mycket övrigt att önska när det gäller tålighet, sjukdomsresistens och härdighet. I mina till salu-kollektioner samlar jag de sorter jag själv prövat under senaste årtiondet, och som lovordats av mina kunder. Kollektionerna varierar från år till år, är ympade på härdig grundstam och naturligtvis köpta via Cedergrens i Råå… Kolla gärna deras hemsida för fler goa tips!
Förutom de pioner som finns till salu har jag köpt referenssorter att ha som jämförelse för mina insamlade namnlösa luktpioner – bland annat ett fyrtiotal sorter inköpta till Tyresö slott vid förra sekelskiftet. Pionen ovan från 1866 ser lovande ut och liknar en av de flerfärgade Tyresöpionerna. Gloire de Chas Gombault kan beses i sommar när den förhoppningsvis blommar ikapp med mina övriga 140 luktpionsorter… Varav 16 pionklassiker som anlände i veckan och ska ner i jord på stubinen!
Felicia och Cornelia, två Pemberton-korsningar från 1920-talet, blommade fortfarande när frosten nöp till den 21 november. Och Ilse Krohn Superior har haft en fantastisk säsong. 
Buskpionernas frön hänger fortfarande kvar. Och jag skulle ha sått ut dem på en egen yta, men nu får de göra jobbet själva… De är så oerhört vackra att jag inte förmår klippa bort dem.
Har bunkrat salurosor och gamla pionklenoder precis i de sista flammande höstdagarna. Några kunder har varit förutseende nog att boka, och redan hämtat sina ex… Ovan ser du Blanche de Belgique, en fantastisk albaros med härdighet till zon 4 – klätterrosen Albertine från 1900-talets början (bild 2 och 4)i sällskap med den rotäkta mörklila Gräfsnäsrosen från 1850-talet – den konstant blommande Wrams Gunnarstorp med läcker fruktdoft (bild 3)- Och min absoluta favorit på romantikskalan Duc d’Angoulème med vekt nedhängande doftande blomklasar…(bild 5) Och så Cornelia från 1925 med spännande färgskiftningar mellan nyutslagna och knoppiga blommor (bild 6) en av besökarnas favoriter i år tillsammans med osannolikt kraftfulla Albertine…
Vad jag ska fylla resten av ytan med har jag inte bestämt. Har jag väl valt ett koncept får övriga delar av rabattens växter underordna sig grundformen. Kanske blir det rundbladiga bergenior, som ju är vintergröna. Eller rättare sagt vinterröda, i sorten Vinterglöd… Och den dubbla blodroten med sina näckrosliknande näpna blommor skulle kunna bilda bård runt tulpanytorna. Jag får göra en till skiss nu när jag satt ner tulpanerna…
Allt vi gör i trädgården handlar om formgivning. Vilka färger vi kombinerar, i vilken form vi sätter växterna och hur de samspelar i höjd, textur, blankhet med mera. Under mina trädgårdskurser brukar jag försöka visa hur naturen bygger mönster, som vi sedan kan härma. Strimlönnens blad har ju bara singlat ner från trädet. Men se på den perfekta triangel de lyckas få till… 
Den knallgula busken i mitten är trollhasseln, som blommar på bar kvist innan vintern tagit slut. Höstfärgen är en bonus… Nu har även kvittenfrukten skiftat färg, och är klar att ta in. Doften fyller hela rummet…
