Det har varit en märklig vår – sommar och sensommar. Grodorna har älskat min trädgård. Och jag har älskat att vissna växter gått att mörda – och nya rabatter har öppnat upp nya vyer… Här är några nya septemberbilder.
Man lär sig alltid något nytt i trädgården. Plötsligt var den blommande kinesiska gräslöken full av bin och flugor. Borde väl ha fattat att det är en biväxt eftersom den gjort frön och fröplantor i 7 år…
Och så undrar jag hur det ska gå med mina cydoniagrenar, överfulla med frukt. Staga kanske vore idé…
Sensommarkram från Cecilia och välkomna till höstens kurser i design och beskärning!
Lotties trädgård var andra stoppet efter funkiashopping på f.d Bohus perenner. Paret Kousa har flyttat inåt landet från Båstad sedan mitt senaste besök 2008 och hade alla rariteter som jag haft på önskelistan. Äkta Hosta plantaginea, OCH ett stim vitblommande ättlingar till arten med bästa blomdoften: ‘Avocado’, den dubbla ‘Aphrodite’ och den äldsta hybriden från 1950,’ Hadspen White’. De stänger nästa år så passa på om ni är funkianördar!!!
Liksom i den följande trädgården vi besökte (se nedan) hade Lottie och hennes make lagt mycket kärlek på både orangeri och utställningslokal för keramik. Man blir avundsjuk…
Solhem har växt och förändrats med sina ägares kontinuerligt förändrade levnadsförhållanden sedan 1976, berättade frun i huset, och jag kunde pusta ut. MIN trädgård är ju “bara” nio år, och först de senaste åren har jag känt behov av att riva, gallra och bygga om… Växthuset – eller lusthuset – hade drivor med smarta detaljlösningar, och byggdes av rivningstegel och annat för några tusenlappar. Maken är keramiker med kunder över hela landet, och har uppenbart både tummen och designergenerna på rätt ställe…
Mest gillade jag upplagsytorna, med komposter, tegelstenslager och prydlig skulptur mitt i smeten.. Då vet man vad trädgård byggs av!
Hej hopp! När dog DEN stormhatten?? Och var kommer alla bruna blad ifrån? För någon vecka sedan upptäckte jag att min stewartia bytt bladfärg och att Salix magnifica inte alls såg magnifik ut längre. Jag som tack vara högt grundvatten och skyddande marktäckare i form av diverse vilda örter och ogräs lyckats klara trädgården så gott som utan vattning i nio år fick krypa till korset. Vattna vattna vattna… Eller så gräver man bort och gör om – lätt när till och med nässlorna vitnat av torkan, och sandjorden går lätt att sikta.
Aralian fick stryka på foten, med ett jättehål kvar att fylla… Och höstanemonåkern var SÅÅ skön att bli av med. Men med tanke på hurdana rötter de har valde jag att så ettåriga grönsaker och blommor. Ja lite sent kanske. 13/7… Men både ärter, sallad och basilika har hittat upp, ihop med luktärterna. Och intill mina äppelträd på norrsidan sådde jag bondbönor och blomsterbönor 25/7 vid en nysatt spaljé – senaste gången sådde jag redan 7 juli och fick finfin skörd…
Nu grubblar jag bara på om jag ska våga flytta mina nysådda squashplantor som hamnade alldeles för tätt… Men, som mina odlarvänner på Gunnarstorp konstaterade när jag hälsade på dem igår: “ALLT har kommit igång jättetidigt. Majsen skördar vi två månader tidigare än förra året. Och vinterpumporna har redan satt frukt.” Till och med deras kompost väller över av självsådda pumpor!
På Gunnarstorp plockar besökarna stora fång av dalior, galtonia och rosenflockel, och kardonen är redan gigantisk med sina silvriga blad. Men även Ingegerd och Alf har tomma ytor. -Ingen idé att så när det är så hett, säger Ingegerd. – Men du får väl äta svinmållan i stället för att slänga den, försöker jag. Och så övertalar jag henne i alla fall att provsmaka. – Mja, inte så illa, säger hon…
Höstbeskärning passar även bäst för mer exotiska frukt- och prydnadsträd – ovan är det mitt trädkvitten (cydonia oblonga) som satt enorma mängder frukt i år och nog kommer att behöva klippas ur vad det lider…
Välkomna till en stimulerande höst hälsar Cecilia!