Några av de många trädgårdar jag byggt de senaste femton åren har funnit vägen in i trädgårdspressen. På min hemsida ceciliasdesign.se kan du läsa om min första stora anläggning i Pixbo, en triangelformad praktrabatt vid en gammal lanthandel på Tjörn, och två av mina egna visningsträdgårdar - den ena nära Kungsbacka 1996, den senaste byggd 2009 nära Varberg.
Här kommer du att kunna njuta av senaste nytt från min ekologiska trädgård i Tvååker!
Den 29/7 har jag vernissage på tjugo års bilsskapande – Naket,natur, och en och annan kossa… Plats: Paviljongen i Cecilias Trädgård, Tvååker. Se www.ceciliasdesign.se för karta.
Välkomna på vernissage klockan 1400-1700 29/7! Förfriskningar serveras…
Öppet även lördag och söndag eftermiddag! Cecilia Sundholm, skribent på tidskriften FOTOGRAFI på nittiotalet, trädgårdsbyggare från år 2000, och passionerad bildskapare i svart-vitt, färg, papper och levande material sedan 1991…
Tusen trädgårdar, i alla fall 800, öppnade sina grindar över hela Sverige den 3 juli. En kärleksgåva från privatpersoner,företag och institutioner, plantskolor och trädgårdsföreningar till er alla som kunde fylla dagen med intryck, skiftande trädgårdsmiljöer och inte minst möten med andra trädgårdsintresserade. Själv startade jag dagen med ett ovanligt möte med en av trädgårdens inneboende – en salamander som kröp omkring en stund på mina händer innan den fick återvända till dammen…
Tursamt nog var den vildinsamlade kinesiska älgörten som jag fick från Botaniska trädgården 1999 som allra vackrast. Och den gamla dahlian – döpt till Pettson efter en tidigare ägare vid namn Petterson – inköptes av en man som hette just Pettson…!
Dagen till ära hade vi lagt ny bark i bänkgården, och till salu-rosorna visade sin allra bästa sida.
Måste erkännas att jag kände mig lite matt klockan fem på eftermiddagen. Men full av intryck och glädje över att ha fått möta genuint passionerade trädgårdsfantaster – OCH fått hjälp av bästa vännerna med att guida runt, hämta kaffe, serva med kycklingmackor och ta emot alla er som kom… Välkomna åter – i slutet av juli visar jag tjugo års bilder i paviljongen, och i augusti blir det skördefest – med provsmakning av ekologiska inläggningar!
En krollilja kan se ut på mer än ett sätt. Av de hybrider mellan Lilium hansonii och martagon (gul respektive mörkrosa) som gjordes på 80-talet har jag nu efter nio år fått spännande nya färger från frö.
Ja,pioner till salu har jag ju ännu en del som blommar. Tinga nu, betala, och hämta i höst! Jag skickar även på postorder om det passar bäst…
Den här rosa jätten har jag inte hittat namnet på, men det var en tidig donation från en privatträdgård nära Kungsbacka.
Trädgården rymmer ett sextiotal rosor – många av dem även krukade och till salu – men Leverkusen och Alchymiste får man njuta av på plats. Å andra sidan blommar de till sena hösten, och jag har öppet till slutet av september…
Notera att kommunen flyttat vår infart från Gastgivaregatan – den gjorde de återvändsgränd av helt sonika. Kör in vid skylten Cecilias Trädgård vid Skräddaregatan i stället!
Duchesse d’Angouleme, en av mina favoritrosor, och pionen Reine Hortense står fortfarande i krukor i väntan på att nya bäddar blir iordningsställda. Regnskvätten som kom var inte tillräcklig för att förvandla jorden till något mindre betonglikt, så planterandet får nog vänta några dagar till…
I morgon kommer ett gäng från Hestra på besök, och tack och lov blommar både pionerna och rosorna för fullt. Här är det Avalanche, en doftande 1800-talssort som är ovanligt långblommande.
Senaste projektet på gång är en squashinstallation… Jag fick just en leverans av nätta halmbalar och ska GO COUNTRY – runt pallkragarna och mina frösådda vinter- och sommarsquash tänkte jag bygga en upphöjd yta där pumporna sedan ska få sprida ut sig under sommaren. Kanske blir det lite bondska sittkuddar vid sidan om – får grunna ett tag till …
Trots annonserade visningar av min unika pionsamling var mina senaste besökare fascinerade av helt andra växter. – Men… sa en äldre gentleman i söndags – det där är ju ett naturens mirakel!! Han och frun stod länge böjda över den halvt utslagna prydnadslöken Allium Christophii. – Ja, jag har inte en enda pion, sa en tjej på besök med sin mamma. – För mig doftar alla underbart, men jag ser inte skillnad på dem! – Nej, fy! sa modern lutad över en annan vit pion. Den där luktar INTE gott!!
Av mina 42 luktpioner från Tyresö slott finns det flera röda sorter. Eftersom markisen som införskaffade dem från Frankrike shoppade tillräckligt mycket från monsieur Desserts plantskola kring 1900-talets början, döpte de 1913 en röd dubbel pion till Marquise C. Lagergreen. Den röda i bild ovan, har jag bestämt utan några som helst bevis, är nog markisens! Och doften är ovanligt fin för en röd sort – de luktar oftast inget, eller illa…
Det sägs bland pionförädlare att man behöver så 10000 pionfrön för att få fram en planta värd att föröka och lansera… Tänk då hur många års arbete som legat bakom de kanske 8000 luktpionsorter som förärats ett namn från 1800-talets mitt till idag! Att dessa klenoder dessutom ännu går att få tag på är ett smärre mirakel. I höstas byggde jag på min samling med 25 “nya” sorter – den äldsta registrerad på 1860-talet!
De flesta går i blom redan i år så att jag kan bekräfta om sortnamnet stämmer med beskrivningar i pionlitteraturen. Den enkla pionen däremot – här matchad av en ljuvt skir weigela – är och förblir namnlös. För många år sedan dök den upp som ett trotsigt rotskott intill en klenväxande buskpion. Resolut kapade jag buskdelen av plantan, och lät grundstammen ta över. Döm om min förvåning när den första gången gick i blom!! Kinas produktion av buskpioner som ympas på rötter av frösådda lukt- och bondpioner är gigantisk, och mycket som inte säljs i Kina går på export. En miljardindustri betyder miljoner frösådder, och några bör alltså bli skönheter som denna…! Det kan tyckas brutalt av mig att döda en buskpion, men de ympade varianterna är bara härdiga till zon II, medan frösådda Paeonia suffruticosa tål upp till zon V.
Att den är född i Kina kan kanske förklara varför den älskat årets tropikvärme. Den har aldrig blommat så yppigt som nu.
Ibland när jag vandrar runt i trädgården tycker jag att de flesta av mina växter är del av naturens under. Former, färgskiftningar, dofter – hur det känns att klappa bladen, grenarna och blombladen – alla dessa sinnesintryck gör att jag känna sorg över de människor som lever sitt liv långt ifrån såväl vild som tam natur. – Jaså du är ute mycket i naturen? säger någon. Jag tycker det är jobbigt med alla kryp och äckliga insekter. Och så regnar det ju jämt, och då kan man ju inte vara ute!!
När är man INTE i naturen? All luft, allt vatten, och alla gifter delar vi med övriga varelser på klotet. Att tro att man mår bättre eller ens KAN isolera sig är en illusion – och en fara för allas vår fortsatta existens tillsammans.
