Ja, det är fantastiskt hur vackert allt blir i sol… Jag pysslar för lite med överflödet av bär och bukettmaterial men njuter med kamerans hjälp. Blir lite mer uppmärksam på färger och glansen i sparrisens fröställningar. Lindhults rönn som han döpte till Räkrosa börjar mogna, och höstanemonens frökottar blir fina eterneller. Om jag får tid att plocka av dem innan de sätter frö…
Det är piongrävning på gång i trädgården. Baljor och postorderkartonger fylls, medan parkvattnet lägger av på mest olämpliga tidpunkt… Rötterna ska lyftas med stor försiktighet, sedan sköljas, delas och torka ett tag innan de kan adopteras bort till Norrland, Älvängen och Styrsö.
De gamla sorterna av höstflox som jag fått av givmilda tanter och farbröder är som vackrast nu. Tåliga mot mjöldagg till skillnad från vissa moderna sorter och pigga på att sprida sig på plats. Och flera av mina favoritrosor håller ut mot regn, nattkyla och blåst.
Cornelia från 20-talet har vackraste knopparna, och Wrams Gunnarstorp har inte slutat blomma sedan midsommar… I höst ska jag nog flytta några av dem som INTE trivs så bra. Souvenir de la Malmaison har kallats världens vackraste ros. Men även den pipigaste och krävande. Hon är inte glad bakom en förvuxen klematis.
Men nu är det pionlyftning på agendan! Välkommen på föredrag och demo de kommande tre söndagarna i september. Jag säljer även sylt och inläggningar…
Där dök de upp igen, mina senaste bilder… Just när det börjar kännas lite för sent, och man påminns om allt som inte blev av eller inte blev planterat i tid, eller att det snart är slut på fägringen… Ja då påminner hösten om sin rikedom i färg och doft, och Ilse Krohn Superior vänder kinden till och tröstar. Än säger hon, än finns det tid.
Jag minns plötsligt medan jag tittar igenom augustibilderna att någon berättat om höstljusets speciella karaktär. Att det liksom ändrar färgen på växtligheten. Det ska visst ha något att göra med ljusets vinkel jämfört med på sommaren. Nu ser allt mildare och fruktigare och mer genomlyst ut än bara för en månad sedan. Vackert!
Första gången jag insåg tidens kraft som designverktyg var när jag läste Nori och Sandra Popes bok Colour by design. De sista åren på nittiotalet som ständig skribent för tidskriften Fotografi blev det mer och mer om trädgård och mindre och mindre fokus på så kallad ren fotografi, och redaktionen muttrade lite men lät mig hållas. Allt om Trädgård blev ju prenumeranter tack vare just de där trädgårdsartiklarna… Så jag fick recensera färgboken, och grunden till min verksamhet som trädgårdsdesigner var lagd. Den första idén, enkel när man väl fått kläm på den, var att det finns mer än blommor som bygger trädgårdsupplevelsen. Med hjälp av Clive Nichols fantastiska bilder visades färgkartor av vitt, rosa, blått osv, med frön, grenar, bladskott, kottar, bladskaft och grönsaksblast i matchande färgtoner. Aha! utbrast något i mig.
De två bilderna ovan visar hur växtens karaktär och hela färgskala förändrats bara på ett par veckor. Nu brukar jag ju normalt vara petig med att klippa bort vissna blommor för att förlänga blomningstiden. Men ibland är fröhusen en del av säsongens skönhet. Titta bara på aralian med blom och begynnande frön på samma klase…
Den 30 augusti besöker Ässets hudvård Cecilias Trädgård. Susanne Richards odlar biodynamiskt och komponerar såväl kroppsvänliga produkter som råd för just din hudtyp.