För några veckor sedan stod jag i trädgården och njöt av trädens siluetter i skymningen. Plötsligt började jag undra över några konstiga ploppar som dinglade från kinesträdets nakna grenar. Men, tänkte jag, hur pinsamt är det att ett träd gått i frö när jag inte ens sett det blomma?? Och ännu märkligare eftersom det enligt wikipedia “inte förökar sig i Sverige”. Nähä. Men när jag fått tag i en av frökapslarna visade sig ett par mycket vackra och till synes fullt mogna frön.
Kinesträdet kallas på engelska bland annat Golden rain tree, och när jag för tio år sedan förmedlade ett välväxt exemplar till en kund i Särö antog jag att smeknamnet berodde på den oerhört vackra höstfärgen. Och eftersom jag aldrig sett mitt eget träd i blom förstod jag inte hur överväldigande blomningen kan vara, med hela trädet översållat av gula vippor. Nu blir det frösådd, och i sommar kanske någon vänlig besökare uppmärksammar blomningen även om jag skulle missa den…
För många år sedan såg jag en bild av mahonia bealei i en bok om engelska trädgårdar. Med sina långa gula blomstänglar och daggblå frukter gav den en mycket mer överdådigt intryck än vår vanliga trädgårdsmahonia. Bladen är också grafiskt stilrena – en måste ha-växt med andra ord! Att den var ohärdig i Sverige var dock ett aber… Men när jag anlade en trädgård i Pixbo 2001 snavade jag över ett fantastiskt exemplar tänkt att pryda någons inglasade vinterrum och kunden tyckte det vore värt att chansa. Här är Lena och busken 15 år senare. -Jo, den har frusit ner några gånger, men alltid kommit tillbaka, berättar Lena. Och visst blommar den varje vår – varför skulle den inte det?
Saknar du kål till julbordet finns räddningen på Tångagårds ekologiska odlingar! Vid lagret hittar du den ständigt öppna källaren fylld med fräscha grönsaker, rotfrukter, ekoägg och potatis. Den djärve förser sig med stövlar och kan klafsa ut på åkrarna försedd med säck och sekatör. Sen väger man själv, betalar i burken på väggen och kan njuta av egenhändigt vildinfångad brysselkål till jullunchen…
Själv ser jag fram emot att få reda på om kejsarträdets knoppar kommer att överleva vintern – och om den okända bobyggaren i gulveden kommer åter till våren…
Trädbeskärningskurs blir det via Vuxenskolan och LRF i Per-Inges och Ann-Louises fruktlund i Stamnared. Många träd i olika ålder att träningsklippa och vacker miljö dessutom!
En vanlig inställning är att man kommer undan med att klippa lite hur som haver – Här ovan är två exempel på sånt som gått åt pipsvängen. Den övre bilden visar en felskuren stam på mandshurisk valnöt. Dålig invallning så nära mark brukar inte sluta väl… Den röda kådan i den nedre bilden kallas gummiflöde – en vanlig svampsjukdom på körsbär som klippts för slarvigt eller vid fel årstid…
Utgrävning pågår. Ja pågick kanske är en riktigare beskrivning. För slakten av alltför förökningsvilliga höstanemoner och pimpinellrosor gick i stå när temperaturen dalade under noll förra veckan. Och rotäkta rosor tar TID att gräva bort – allt under jord hängde ihop och moderplantan hade rotat sig på en halvmeters djup. Det roliga var alla krolliljebebisar som lyste citrongult när jag vänt ut och in på jorden. Tack och lov syntes även de pyttesmå lökarna, som nu har fått flytta till min nya parkeringsbänk i halvskugga.
Moderlökarna tycks ha blommat utan att jag märkt det de senaste åren – en vit form och en melonfärgad hybrid har nu lyckats göra fröbarn i massor – alla på östsidan av mammalökarna tack vare västanvinden antagligen!
Igår tog jag till de brutala generna och grävde bort en tidigare favoritväxt. Kirengeshoma med sina hängande gula klockfomade blommor gör inget rätt. Blommar för sent, tål ingen frost, ja ni vet hur sur man kan bli… Återstår att se om den får en revival i komposten. I stället fick jag plats för en ovanlig barrväxt som jag döpt till bambutall. Eftersom den knappt går att uttala namnet på: Sciadopitys verticillata. Och för att den har bambuliknande grenar…
Den fick en jättefin plats i siktlinjen längs gången, och jo.. Den ser rätt benig ut, men kommer så småningom att nå två tre meter.
Eftersom jag har bra kvalité på min krukjord vågar jag parkera de flesta krukorna enbart i barkmull. Pallkragarna ger även bra läskydd mot vintervindarna. Men rosorna har jag tagit upp ur krukorna och satt ner i djup boxjord: Rester från sommarens urnor (inklusive lecakulor), grov torv, sand, nån skvätt kogödsel och till och med en påse såjord…