Blogg Cecilias Trädgård

För den som ska bli med fruktträd kommer här några tips. Precis som man kan se ett äldre träds historia genom att titta på det, kan man i plantskolan undersöka vilka skador fruktträd utsatts för och hur lättskötta de kommer att bli när du adopterat dem… Tänk på att träd ALLTID är individer!!

Här är det ett citronäpple som toppbeskurits av odlaren – kanske för att få trädet att göra fler grenar och därmed se mer prisvärt ut. Kolla att snittet läkt, och att vallningen ser frisk ut!

Kolla även att ympen ser pigg och hel ut. Det är där man fört samman en grundstam (vildapel tex) med den sort man vill odla. Här är det päronsorten Williams, och ympen ser bra ut.

Extra noga bör man vara inför köp av plommon och körsbär. Detta exemplar av “världens godaste plommonsort”, Reine Claude d’Oullins, ser fruktansvärt bra ut..

Toppskottet har klippts bort, men läkt fint. Och grenvinklarna är mer vågräta än uppåtvinklade, vilket ger trädet en chans att bära tunga skördar utan att riskera att fläkas… Till sist är grenarna sågningsbara – för att de har grenkragar utan konstigheter.

Här ser några av grenkragarna lite lurigare ut. Men citronäpplet har fina grenvinklar, och dessutom några fina fruktspjut som kommer att ge blom och frukt redan 2016..

Och har man anor från 1700-talet tål man det mesta, och lite till…

Lyhörd beskärning handlar om att undvika närsynthet – och kortsynthet. Om vi börjar med fruktträd som redan är planterade, så finns några saker att hålla i minnet.

Trädet “bor” någonstans. Fuktigt eller torrt, mot söder eller norr, och med diverse skuggande träd, väggar eller höghus inpå sig. Börja med att fundera på om de omgivande hindren för tillväxt kan förbättras innan du börjar karva i ditt objekt.

Ibland kan det räcka med att kalka (med Algomin till exempel) eftersom körsbär och plommon får svårt att ge frukt om de står för surt, till skillnad från äpplen och päron. Ogräsrensning runt fötterna är också ett sätt att “gödsla” eftersom mer näring blir kvar till träden.

Här ett exempel på en lycklig ormhassel med gott om ljus omkring sig. Visst kan man klippa den om man vill ha några grenar i vas – eller binda upp en gren mot ett stöd för att bygga en till våning. Annars inskränker sig skötseln till att ta bort de raka grenar som kommer från grundstammen (den vanliga hasseln) och som skulle stjäla energi från den mer svagväxande varianten.

Här behövs det hårdare tag – för att någon tidigare beskurit utan känsla. Denna spindelklippta apel räddades från en kommersiell äppelodling 2009, och brutalklippningen har gett lättplockad frukt. Men livstiden kortas – efter tio år brukar träden kasseras. Att 30 av dem överlevde uppryckning med tross i april, flytt till Munkagård av gårdens ägare och återplantering utan trädstöd visar väl hur oerhört tåliga aplar är.

Det äldsta äppelträd jag föryngringsbeskurit var sisådär 90 år gammalt. Kronan hade vält över en liten bäck, och jag tog resolut av allt utom en drygt enmeters stam med några pippliga årsskott. Några år senare reste sig en prydlig och till synes tonårig krona rakt upp från den kortade stammen, och började ge frukt…

Aplar (både tama och vilda) är bra på att bryta nya skott från gammal ved. De har också, till skillnad från plommonträd, gott om så kallade “vilande knoppar” som hoppar igång om det skulle behövas. Ovan syns de som små ljusare fläckar under den översta grenen.

Körsbär och plommon, däremot, har svårt att trolla fram nyskott på gamla avsågade grenar, och behöver därför få behålla sina smågrenar och korta skott, så kallade fruktspjut, som kan ge frukt…