Ja, så här kan en invallning se ut, när den lyckats. Trädet har byggt en barriär runt en skadad eller en avsågad gren, och även om den tidigare grenstumpen ruttnat bort, klarar trädet av att bjuda nån fågel på ett vindskyddad bohåla utan att lida nämnvärt.
Men i samma äppelträd finns exempel på utomordentligt tydliga felskär, som jag beskrev i senaste bloggen. Eftersom grenen tagits av innanför i stället för utanför grenkragen kan trädet inte bygga upp något försvar. Här har snittet dödat resten av grenen (som synes av den övre bilden). Och även barken under såret ser ut att hänga löst, vilket är ungefär lika kul för ett träd som för oss… Tyvärr sitter nästa barriär för trädets del nere vid mark. Vilket kommer att döda hela trädet.
Nu tror ju de flesta så kallade “ekonomiskt lagda” kunder som anlitar en granne eller nåns kompis att “det där skulle jag lika gärna kunnat göra själv… Ska det kosta nåt, då får det hellre vara!” Och – som jag skrev i förra bloggen – ibland skulle resultatet i alla fall inte kunna bli sämre…
Men det vi som säljer vårt kunnande gör är inte bra att fräsa runt och såga av det som sticker ut, eller klippa av alla upprätta grenar för att man “ska kunna kasta en hatt genom kronan” som många läst sig till. Det börjar med en analys av hur trädet, rosen eller busken mår. Mer om det strax, men ta först en titt på björken ovan! Ett klassiskt exempel på en tvådelad stam, med det jag kallat blixtlåsformation i mitten. Här handlar det om att kanske undvika att parkera under björken när stormarna drar in… För om vinddraget och vridmomentet blir för stort är det precis här i fästet, skört och rötskadat som det är, som björken kommer att fläkas itu… I nedre delen av “blixtlåset” syns tydligt att barken börjat lossna – ett tecken på angrepp som trädet ej lyckats stänga ute, och bara två meter ovan mark.
Så – hur ska man tänka om man vill undvika skador på liv och egendom? Man använder beskärning som ett slags “hjälp till självhjälp”. Har till exempel ett träd en instabil dubbelstam, ja då får man se till att de båda “benen” inte blir för sneda och vinda, och framför allt inte för tunga eller obalanserade. Kanske man tar sig en funderare på varifrån vinden kan tänkas komma, och kompensera för det när man tar bort ditt eller datt. Och det gäller att starta när trädet är ungt, så man slipper ta till lyftkran…
Annars är det ju rätt lätt att beskära rätt. Bara att följa fyra grundråd, som man kan hitta i vilken instruktionsbok som helst… 1) Ta bort allt dött. 2) Ta bort det som är sjukt. 3) Ta bort korsande grenar (men vilken av dem får man klura ut själv!) 4) Se till att det finns en balans i kronan när du är klar…
Min sista bild är mitt favoritträd på gården mellan min lägenhet och den inhägnade visningsträdgården. Under mina beskärningskurser kallar jag det för mitt dansande träd, och de flesta stirrar oförstående först på trädet och sedan på mig. Vaddå dans?
DET är balans! Och här har det uppstått som ett resultat av inte alltför många ingrepp, och av trädets förmåga att bygga ny balans som svar på skador, stormar, gungor och knivattacker. Som min chef på Botan brukade säga när jag hade praktik där 1999: Trädet vet alltid bäst!
En av de vanligaste skadorna beror på att man inte skiljer på grenar – som går att ta av om man behåller grenkragen som skyddar mot röta – och tvådelade stammar – som inte har förmågan att valla igen den halva som förlorats. Det finns liksom inget läkkött, för att uttrycka det klumpigt… Ibland, som nedan, är det till och med tredelade stammar, där ingen del kan tas av utan risk för snabb bråd död…
Att det handlar om en flerdelad stam i stället för en stam med två grenar syns tydligt på de blixtlåsliknande formerna, nedan i närbild.
Alla som provat på att beskära har väl hört talas om att det är viktigt NÄR man ska och inte ska ge sig på plommon, körsbär, japanska lönnar och så kallade exotiska träd. Regeln om JAS-beskärning -dvs i juli augusti september – är bra att hålla sig till om man är osäker. Träden växer fortfarande, invallningen av skador sker effektivt, och innan vintern har trädet skaffat försvar mot frys- och virusangrepp.
Knepet är att börja med avlastande klipp när lönnen är ung. Här är det amerikansk strimlönn, nedan en Eddie´s Wonder före och efter beskärning i september i höstas.
Här är det monsterklematisen Summer Wine som fått en brutalbeskärning. Den 3 januari… Ibland kan man vilja decimera radikalt, och i det här fallet valde jag att låta de två klängrosorna Alchymiste och Leverkusen få lite livsrum till sommaren. Att klematisen skulle knalldö finner jag ofantligt otroligt, men det får gå som det vill…
Robusta som de är går det nästan att klippa och glesa närsomhelst. Men gör du det tidigt i april får du sekatörlånga sticklingar som lätt gör egna rötter…
Slutligen kan man använda beskärning som ett sätt att hämma tillväxt. Man stjäl livskraft så att säga men utan att åsamka skador. Min korkalm skulle gärna vilja bli femton meter hög. Men det vill inte jag… Här har jag behållit de flerdelade stammarna som sprider energin till flera toppar och därmed ger långsammare höjdtillväxt. Men sedan snor jag snittgrenar i yttre delar av trädet lite då och då, som hamnar hos florister i Göteborg eller i vas i paviljongen.
Här har en äppelgren blivit av med barken på grund av nåt sjukdomsangrepp, misslyckats med att valla in skadan som i stället ostört fortsätter ner längs huvudstammen mot rötterna. Och sedan är det trädets saga all…
Att sänka höjden på en buske eller ett träd brukar vara populärt. Ovanligare är det att välja sorter som INTE vill bli femton meter, och som sedan inte ständigt måste stympas. Här är det vanlig hassel respektive cornus controversa som strävar mot himlen med förvånande hastighet… Båda är dock stryktåliga och tål att tuktas.