Vi hade i alla fall tur med vädret!!! Den 3/3 träffade jag ett något hjältemodigt gäng från Halmstad, Vallda, Varberg, Göteberg och Orust på Bosagårdens fruktlund för att gå igenom beskärningens ABC. Det var i alla fall inte minus 10 och snöglopp som vi alla befarat – men alla tackade ja till att spara en timme till andra träffen i min trädgård. Och den 10/3 var det SOL. VINDSTILLA. OCH PLUSGRADER!!
Huruvida ordet avstamning existerar vet jag faktiskt inte. I så fall lanserar jag det nu för vad som hände med det stora skröpliga fläderträdet utanför parkentrén. Frågan var vad göra med de halv- och heldöda grenarna, men till sist enades vi liksom drottningen i Alice i underlandet OFF WITH IT’S HEAD!!! Spännande att se rötan i sågade ytor, avflagad bark och volymen på det jag behöver släpa iväg till återvinningsstationen…
Det som återstår är även att såga bort stumparna till mark. Och sedan kommer det nya skott till våren… Inte undra på att flädern ansetts ha magiska krafter. På danska kallas den hylle – till minne av dödsgudinnan Hel påstår vissa.
Mål med kursen är att du ska öva dig i att beskära lagom mycket, utan att skapa framtida problem för stenfruktträden, som är 100 gånger lättare att misslyckas med än äppelträd… Du som är med för första gången missade naturligtvis trevligt samkväm i våras, men kommer att träffa vårgänget i ljuvligt sensommarväder… Jag som håller i kursen gjorde det första gången för Medborgarskolan i Göteborg 1999, och har sedan dess haft beskärning som del av sysslorna i mitt företag.
Den här syrénen hittade jag i en kundträdgård förra våren. Hon hade betalt någon för att klippa busken, vilket syns på de kapade tapparna till höger, och på den explosionsartade tillväxten av ungskott som plötsligt fick ljus och luft… Däremot blev de halvmurkna gamla grenarna kvarlämnade, något som ofta skylls på att det är svårt att komma åt med sågen – eller att personen ifråga har en vag misstanke om att sågning så nära roten kan innebära fara för hela busken. Vilket stämmer.
Här på Munkagård fanns syrénerna redan på plats 2009 när jag anlade parken och satte upp staket mot rådjuren. Och i vintras var det dags att kapa topparna en andra (eller tredje?) gång.
Återstår bara att såga bort den kvarvarande tappen – rockhängaren som den brukar kallas – så att syrénen slipper få rötangrepp.
Den här fläderbusken blev av med den äldsta veden 2014, och gav gott om blommor förra året.
Hasseln försökte jag gallra, men grenarna satt för tätt. Det bidde till slut bara en tummetott kvar. Men den kommer tillbaka!
Den vanligaste skadan på träd i offentlig miljö är trimningsskador. Varför jag lade upp reklam för kokosmattor under beskärning – för om ogräset hålls borta från de små trädbenen, så kanske inte trimmaren går fullt så nära stammen…
Här var det en skada som visade sig förödande. Körsbärsträdet klarade inte av att avgränsa skadan, med resultat att rötan fick fäste. Det är lätt att förstå att man måste besiktiga sina träd, och hinna såga ner de sjukdomsangripna…
Här är ett till synes skrottigt äppelträd som jag faktiskt ska rädda till ett bättre liv i vår. Det står i vägen för kommande husbyggen på Munkagård, och visst. Toppen är död. Och de nybildade grenarna lutar betänkligt. Men om man gräver upp trädet, kapar den döda toppen, så är det ju bara att sätta ner det snett – och unggrenarna kommer att växa rakt uppåt.
Här finns det också ett bensår, men invallat. Välkomna att hälsa på efter flytten!