Blogg Cecilias Trädgård

Ja nyss var det högsommarvärme och idag blev det läge att plocka fram mössa och vinterjacka igen. Men som jag märkt många tidigare år när det blir bakslag i vädret – ja då fortsätter växter, buskar och träd helt oberört att slå ut blad, veckla ut blomknoppar och allmänt hylla den vår som vi tvåbenta inte registrerar…

Jag är såå tacksam att jag inte haft tid att räfsa rent jordbäddarna. För nu dyker det upp bebisar av julrosor, rosenpioner, krolliljor och treblad både i och utanför rabatterna. Som tur är har jag inte direkt blivit nedsprungen av parkbesökare i april, så kanske kanske jag hinner flytta bort självsådderna från gångarna innan de blir nedtrampade…

De första sparris-stjälkarna tittade upp i förrgår, och de tidiga dubbla påskliljorna jag fick från en vänlig dam nära Äskhult för många år sedan kanske slår ut till på söndag. Det verkar faktiskt som om pionpremiären blir av i normal tid trots den sena våren. Buskpionerna är fulla av knoppar, och dillpionerna med.

Välkomna hälsar Cecilia!

Denna “vårvecka” hoppas jag att mina vita krokusar slår ut senast på söndag när jag har öppet för andra gången i år… Ja, och så har en inte så lättskrämd flock dubbla snödroppar trotsat nattliga minusgrader i säkert två veckor. Jag flyr in i växtprakt från förra året, och njuter av minnena. Pionen överst, Marie Crousse, lanserades 1892, och min planta blommade för första gången 2017 när Lantlif TRÄDGÅRD besökte mig. Tack vare en maffig bild i deras marsnummer hörde en spekulant från Örebro av sig. – säljer du pioner möjligen…? – Jo det mesta i trädgården är till salu, svarade jag. Fast tjälen får ju gärna släppa först!

I brist på levande blomsterfägring har jag satt upp några av mina växtfotografier i paviljongen. De samsas med utsökta printar ur Georg Ehrets digra produktion från 1700-talet – det var han som illustrerade Linnés revolutionerande systema Naturae, med förklaringsmodeller för växters sexuella förökningsmetoder… Välkomna att göra en resa tillbaka i tiden på söndag kl 12-15…

Cecilia S

Så glad jag blev över sol på näsan i morse! När frosten förra veckan anföll mina ännu blommande cannor och de sista rosorna kändes det nästan som en personlig förolämpning. Även om man ju som trädgårdsskötare BÖR vara stoisk och glädjas åt knoppar som redan gjort sig klara för en kommande vår. Men idag… Plötsligt är allt mycket lättare. Jag har en praktikant på G nästa vecka samtidigt med utlovade 10 plusgrader, de flesta sommarurnorna är tömda och knölarna vilar i paviljongen i väntan på transport in i lägenhetsvärmen, och mina lagerbladsplantor och mangold ser inte ut att ha lidit av minusgraderna. Och jag får en sista chans att peta ner tulpanlökarna som väntar i hallen… Ihop med monsterurnan som får vänta på att tömmas på sin förväxta jättecanna tills jag får tid över…

Ja, den andra rödbladiga cannaurnan blev mig övermäktig att släpa in på egen hand, så den fick tre lager frostskydd i stället.. Fuskpäls täckjacka och regnrock verkar ha räddat livet på de frostkänsliga afrikanska knölarna. Och lite minusgrader nyper skjärten av eventuellt kvarvarande bladlöss.

Den 30 oktober utlovades frost kommande natt, så jag flängde runt i trädgården för att fånga den sista(?)fägringen bland redan vissna daliaruggar och gulnande funkior… Höstfärgerna har hållit länge länge tack vare att det blåst mindre än vanligt. Se bara på den fantastiska perukbusken – här är det namnsorten Grace…

Trevlig höst! Och glöm inte att andas fjälluften på väg ner mot våra breddgrader, och sparka runt bland höstlöven. November blir kortare när man har roligt… Cecilia S

Hittade just ett 12 år gammalt nätinlägg i the Guardian av Monty Don, den engelske trädgårdsprofilen. Apropå slakten av hundraåriga “perrys”, päronlundar, runt omkring i det engelska landskapet skriver han:

“We should be subsidising blossom, not industrial food and poisoned landscapes. It is insane.” Och så avslutar han med uppmaningen: Plantera ett fruktträd! Bjud förbipasserande på ljuv blomdoft från trädkvitten, vildaplar och päron..

Jag kan bara hålla med. Kolla mina vårbloggar för att se vilken rik variation av blomfärg som vildaplarna i min trädgård bjuder på. Har du turen att hitta till exempel Malus sargentii, Malus eleyi eller Professor Sprenger på nån höstrea – slå till! Och njut av lång blomning i april-maj!