ÄPPELPÄPPELPIRUMPÄRON… Äpplets dag lanserades förra året som ett sätt att sprida kunskap om vårt svenska kulturarv – fruktträd som odlats sedan generationer, som anpassats till vårt klimat, och som tack vare våra svala höstar får utsökt smak och doft. Jag hade helgöppet med ett 40-tal insamlade äppelsorter – varav de flesta av mina besökare inte kände igen mer än ett fåtal…
Förra veckan var jag på besök i en gammal fruktlund nära Torpa. Tony är tredje generationen förvaltare av allt från gamla mossbelupna päronjättar till nysatta äppel- och plommonträd köpta av mig i våras. Min väninna som var med rynkade först pannan över trädens skröplighet, tills jag undrade om hon inte kunde se skönheten även i förfallet. – De ger ju fortfarande frukt, och de föder oräkneliga insekter, bin och skalbaggar…. Och hur många trädgårdsägare känner du som inte bara skulle avverkat alla dessa träd för att få ‘öppet och rent runt huset’. Både du och Tony hör till en utrotningshotad skara människor som väljer att bevara kulturmiljöer, byggnader och träd från förra sekelskiftet trots allt slit det innebär…”
Ingrid höll naturligtvis med om att det finns biologiska värden som inte är uppenbara i till synes misskötta träd som borde klippts för ett decennium sedan. För mig är Tony en vardagshjälte som bevarat faderns och farfaderns livsverk. Men enligt honom själv ser de flesta bara fula träd och för högt gräs och menar “Varför tar du inte bort skiten!? Du kunde ju sälja av lite tomtmark i stället!”
Vi verkar ha svårt att skilja på rent och smutsigt, naturligt och onaturligt numera. Lika mycket monokultur som vi finner i det moderna jordbruket verkar vi bedriva i trädgårdarna, i våra torftiga matvanor och vårt sätt att raka, slipa, bespruta och medicinera våra kroppar. Trots att vi till 90 procent består av vatten, och antalet bakterier och virus som håller oss vid liv är oräkneliga till antalet. Rent är plast, kemiska livmedelstillsatser, sterila miljöer och duschande 3 gånger om dagen. Smutsigt är jord, maskar i komposten, gödsel och bakterier. Som om vi tror oss kunna tvätta rent från allt som vi lever av och med.
Började just läsa Eva Robilds senaste bok När själen får grönska. Hon hade ett träffande uttryck som fastnade hos mig. “Vi är ekologiska analfabeter” skriver hon.
Det är väl den kunskapen som är valet: Biologisk enfald eller mångfald…
Välkomna att träffa äpplen, päron och inläggningar från förr den 23-24/9 klockan 12 till 15…
Gunnarstrop trädgårdar och deras enorma ytor snittblom för självplock har jag visat bilder från tidigare på denna blogg. Men varje trädgård skiftar utseende efter väder, årstider och inplanterade nyheter – och Alfs och Ingegerds trädgård är värd många besök under ett odlingsår… Nära Sjönevad, välskyltat från vägen, och i ett idylliskt landskap trängs dalior, solrosor, luktärter, skobandssolrosor och montbretia. Och så är det den där pumpaåkern – nu så frodig att Ingegerd knappt ser pumporna gömda under alla blad…
I år har Gunnarstorp blivit klassat som ekomuseum, så det dyker väl upp en skylt om det så småningom…. Och varför kallar jag mitt senaste besök bland blommor och pumpor för “microsemester”, kanske ni undrar? För det att byta sin egen miljö mot en annan bara för ett par timmar gör något med själen – fantasin – och ens ibland sinande energi. Skönhet är, har jag alltid tänkt, rent revolutionärt!
Roligast i trädgården den senaste veckan var när jag upptäckte kashmirrönnen som jag trodde jag förlorat. Tills en liten telning plötsligt fick rosa bär i stället för de förväntade vita… Jaha!? Inte pärlrönn då – men Sorbus cashemiriana rosea efter 8 års bortavaro … Till nyförvärven hör en rosablommande vild vitlök som har det vetenskapliga namnet Tulbagia rosea. 60 centimeter höga stänglar och blast som liknar den kinesiska gräslökens. 
