Ogräsvandring i Cecilias Trädgård 22/5 kl 15-19 – hur kul kan DET vara?? Jag verkar vara den enda i Halland som under hemsidan Botaniska mångfaldens dag 2018 hävdar att ogräsen förtjänar ett bättre öde än att elimineras från trädgårdar, parker och åkrar. Guidning och kanske provsmakning utlovas!
Bilden ovan är från mammas fälthandbok om blommor i Norden från 1974 – Bonniers flora i färg. De flesta känner inte längre igen de vilda ärtväxterna som hjälpt till att förse markerna med kväve, gett insekterna nektar och pollen, och försett fåglarna med vinterfrö. Många av de växter som mamma försökte lära mig att känna igen när jag var barn är numera lika utrotningshotade som de ängar örterna förr trivdes på. I min arrendeträdgård på 2000 kvadratmeter finns sedan ett decennium fler vilda örter än på de omgivande grönytorna. Men vem vet? Kanske dessa artfattiga marker återkoloniseras med vindars och fåglars hjälp?
I mammas tummade bok läser jag de bekanta namnen. Kråkvicker och gulvicker, rosenkronill, nålginst och käringtand, humlelusern, blodklöver, gökärt och harklöver – en favorit med sina pälsduniga fröhus perfekta som eterneller. Numera är både de vilda örterna, göken och humlan på god väg att försvinna – och det vilda förutsätter vår hjälp, vårt val att släppa in mer än gräsåkrar, rododendron och tuijahäckar i våra tama och artfattiga trädgårdar innan det är för sent.
Ja nyss var det högsommarvärme och idag blev det läge att plocka fram mössa och vinterjacka igen. Men som jag märkt många tidigare år när det blir bakslag i vädret – ja då fortsätter växter, buskar och träd helt oberört att slå ut blad, veckla ut blomknoppar och allmänt hylla den vår som vi tvåbenta inte registrerar…
Denna “vårvecka” hoppas jag att mina vita krokusar slår ut senast på söndag när jag har öppet för andra gången i år… Ja, och så har en inte så lättskrämd flock dubbla snödroppar trotsat nattliga minusgrader i säkert två veckor. Jag flyr in i växtprakt från förra året, och njuter av minnena. Pionen överst, Marie Crousse, lanserades 1892, och min planta blommade för första gången 2017 när Lantlif TRÄDGÅRD besökte mig. Tack vare en maffig bild i deras marsnummer hörde en spekulant från Örebro av sig. – säljer du pioner möjligen…? – Jo det mesta i trädgården är till salu, svarade jag. Fast tjälen får ju gärna släppa först!