Två träd i vinterskrud: Det vänstra ett obeskuret plommonträd, det högra ett toppklippt körsbär. Eftersom upprättväxande stammar och grenar växer kraftigare, har körsbärsträdets växtkraft minskat. Men i mina ögon har det också blivit betydligt fulare…

Nu handlar det tyvärr inte bara om estetik och trädhöjd. Till prunusfamiljen, eller stenfrukterna som de kallas, hör bland annat körsbär, bigarråer, plommon, moreller och slån. Förutom att de har oerhört lätt för att dra på sig sjukdomar om de beskärs annat än på hösten (JAS-månaderna) kräver det man kallar “noggrann sårvård”, rena verktyg och korrekta snitt. Alltså motsatsen till det nysågade trädet i Tvååker centrum nedan… Korta snitt? Skarpa verktyg?

Sedan gör prunusfamiljens medlemmar få grenar från gammal ved till skillad från tex äppelträd. Och de ger mest frukt på unga kortskott, vilket gör det rätt fånigt att klippa bort dem… Nedan ett fantastiskt bigarråträd, där blomknopparna syns som kompakta flockar längs taniga grenspetsar. När jag knackade på hos ägaren sa hon förvånat: “Jaså du tycker det är fint?? Vi funderar på att ta bort det för fåglarna tar alla bären…”

I en annan trädgård i Tvååker hittar jag ett hårt toppbeskuret träd. Att det handlar om prunus syns på de horisontella strecken längs stam och grenar. Att trädet orkat bryta nya skott är ett mirakel, om man så vill. Men så mycket mer lättplockad frukt blir det nog inte…

Man skulle kunna tro att alla träd tål lika mycket stryk. Till exempel är det rätt vanligt att forna tiders hamling används inte bara på alléträd men även på björk, oxel och fruktträd. Nedan har någon börjat hamla, det vill säga såga av alla toppar, vilket tydligen inte dödat trädet. Men sedan har man tröttnat, och resultatet blir den här rätt oklädsamma risborsten i jätteformat.

I en annan trädgård hittar jag ett plommonträd som fått för mycket stryk. En storm tog med sig barnens hoppställning, men missade bilen med en halvmeter, berättar ägaren. Och plommonet kan ju få en död i skönhet som klätterstöd till en klematis eller en yppig ros. Men nya grenar på den skadade sidan lär det inte bli…

Den gren som klarade sig undan den flygande ställningen har haft det tufft tidigare. Kvarlämnade tappar, felplacerade sågsnitt med mera gör att jag nog skulle satsa på ett nytt träd…

Vad betyder det att lämna kvar en tapp? Ja, man skapar en kanal in i trädet eller häckplantan där det saknas “läkkött”. Nu “läker” inte träd – de vallar in en skada, eller barrikaderar den skadade delen. Nedan syns den sorgliga historien från start till slut: Från fullt frisk till rötskadad och döende lindhäck…

Det här är den värsta sortens “tapp” – nedsågning vid mark där den enda barrikaden finns UNDER mark, i rötterna. Tji hi.

Den här apeln har nästan alla skador man kan hitta på ett beskuret träd. Hur det ändå kämpat för att överleva är något djupt rörande.

Och ändå finns livet kvar där i årets ungskott…