“Allt kött skall bliva hö” hette det förr. Då var det nog mest VÅRT människokött man tänkte på och inte pumpa-, kvitten- eller murkelkött. Bara i ett samhälle där det mest viktiga är vad vi människor finner nyttigt – estetiskt eller näringsmässigt – är det möjligt att inte se gammal sallad, frukt och morotsblast som en intäkt för framtida nyttigheter. Allt kött blir jord – om vi låter bli att lägga det på tipp och ruttna…
Kollade programmet Det stora matsvinnet igår och häpnade. Tar det upp till 25 år för ett sallatshuvud att förmultna inuti soptippens syrefria miljö????
Det verkar närmast vara en revolutionär handling att kompostera! Och man kan börja med att döpa om “matavfall” till jordråvara…
I våras köpte jag krukade Carmencita-plantor – den vanliga rödfruktiga ricinsorten. Glädjande nog visade sig båda plantorna vara felmärkta, och i stället fick jag den här grönturkos sorten, och en mörkare röd sort som jag nu kan skörda frö ifrån…
Den mörkflammiga cannans rötter ska snart få komma in på vinterförvaring. Det blir nionde året den bor på vinden i en pappkartong. Skönt med trotjänare som tål total torka sex månader av tolv…
Salvian trängs med årets fynd från Runåbergs fröer – en blå ärt med det svårstavade namnet Bauwschokker. Fint fullmatade baljor trots att jag inte sådde förrän 10/7!!!
Både Tigerella och den ryska Citronrankan – en 1800-talstomat – gav jätteklasar trots sen plantering. Inte SÅÅ konstigt med tanke på vår medelhavssommar.. Bondbönorna hann dock bara gå i blom – ska dock tydligen gå att fritera knoppisarna!?
Ja, så var det årets fånigaste bild -travande igelkotte i svårartat skymningsljus…
