Såå tursamt att jag satte igång sommarens gräv- och stökprojekt utan att ha en susning om hur lång tid det skulle ta… Och alltmedan vi grävde (mest min assistent Simon om sanningen ska fram!) växte projektet åt helt nya håll. Komposten som legat till sig i tre-fyra år visade sig perfekt ihop med mina balar halvförmultnad halm, utan en snigel i sikte men med drivor av daggmask. Och eftersom jag inte fick ner egna pumpafrön i våras åkte jag och köpte plantor från Gunnarstorp trädgårdar. Alf var tveksam till om pumporna skulle tåla flytten från deras åker, men de har piggat på sig fint. Hur många vattenmeloner jag kommer att kunna skörda står väl klart men bladen är vackra!
I veckan blev det lite nervöst att gräva färdigt för jag fick tillökning just på norra sidan av trädgården… Först såg jag bara EN igelkottbebis, sedan två till, och till sist upptäckte jag fru kotte med sina fem övriga barn i stengärdesgården. Jag blev rörd till tårar av att hon valt att föda hos MIG!!!
Ihop med alla rosor blommar faktiskt fortfarande flera av mina luktpioner. Rekordsent eftersom blomningen brukar vara över kring femte juli… Och idag kastade purjolöksblomman av sig mössan!
Tack vare det svala vädret blommar även de engångsblommande rosorna extra länge – till exempel Alchymist, Rosa Mundi, Madame Plantier och den läckra Albertine från 1920-talet. Och Magnifica ihop med scherzminen… Mums!
Välkommen att besöka en trädgård i ständig förändring hälsar Cecilia…
