På sätt och vis förstår jag frågan. Lever man, som de flesta av världens befolkning i städer, och dessutom mestadels inomhus dygnets timmar, blir det viktigt att prioritera. Det SKA blomma när man är ledig, på den egna balkongen eller i de visningsträdgårdar man besöker. Jag minns mina trädgårdselevers förvåning när jag föreslog ett besök till Botaniska trädgården i Göteborg. I februari.
Efteråt var de lyriska. Att nakna trädben hade så mycket att erbjuda, att vissna magnoliablad var värda att ta med hem, att det kalla vinterljuset fick skepnader att framträda helt annorlunda än i tydligt sommarljus…
För att se måste man titta. Ta sig tid. Uppmärksamma. Utan kärlek är kanske ingenting riktigt tillräckligt snyggt, smalt, kraftigt eller väldoftande. Den eviga kulten av ungt hull gäller inte bara oss människor men drabbar även växternas skara… De vissnar för fult, de blommar för kort tid, de ändrar färg från cerise till grårosa. Nä hu.
Skönheten ligger i betraktarens öga. Jag kan bli fascinerad av porslinsklockans gracila blommor. Men jag gillar även att de luktar svagt av räv. En lite frän och näbbig doft som kanske säger: Ja, snygg är jag. Men ät mig inte…!
