Pionsamlingen i min trädgård rymmer numera circa 130 sorter, arter och hybrider. Guidade visningar sker regelbundet under juni och juli, och då kan man boka delningar för hämtning (eller postorderleverans) till hösten. Kanske blommar fortfarande några av pionerna under Tusen Trädgårdar-dagen den 3/7 då jag håller öppet från morgon till kväll. Man kan även boka visning för vännerna med ekofika eller buffé…

Den kompletta namnlistan hittar du under PIONER OCH ROSOR på www.ceciliasdesign.se!

På hemsidan kan du läsa artiklar från bland annat GP Bostad, Allers Trädgård och Gård&Torp där mina pioner – och odlingsråd – beskrivs. I boken PIONER från 2006 berättar Eva Robild om hur mitt samlande kom igång, och i Trädgårdsamatörernas tidning skrev jag själv om “jakten på pionskatten”, och om fynd som Emmas vita, Majs röda och familjen Skantzes rosa pion från Åsa…

Förutom donerade pioner har jag under åren samlat på mig äldre namnsorter, främst franska 1800-talssorter men även nyare amerikanska. Bilden ovan visar en av mina absoluta favoriter: Monsieur Charles Leveques från 1861. Mer laxrosa än rosa, med trådfina kanter av rött på några av blombladen.

Madame de Verneville från 1885 har som främsta kvalité en mycket säregen och ljuvlig doft – annorlunda än någon av mina andra luktpioner.

En annan vit skönhet är Avalanche från 1886: Mycket långblommande, väldoftande och med trådsmala röda teckningar på blombladen – olika för olika blommor dessutom!

Det lär ha lanserats många tusen pioner sedan 1850-talet. Ändå säger många besökare tvärsäkert att – Ja, den där vanliga vita med rött i har jag hemma!

Själv har jag åtminstone fem olika – med olika doft, höstfärg, blomningstid och blomrikedom. Nedan är Tomgårdens vita med rött i på väg att slå ut. Andra sorter till salu (i limited edition!) är Valldapionen (min mest storväxta) och Vallda-Johns vita (med rött i…). Lättast jämför man dem på plats när pionerna blommar, dvs i juni-juli. Kanske finns några kvar i blom till Tusen trädgårdar-dagen den 3/7.

Många luktpioner som kallas “rosa” bleknar så småningom (eller snabbt!) till crèmevitt. Ovan är det Reine Hortense från 1857 som dock håller färgen rätt bra. Tyvärr såldes den slut i min förra trädgård, men nu är hon tillbaka igen!

En annan ljusrosa luktpion, världens kanske mest kända och älskade, är Madame Calot från 1856. I år är bara moderplantan från 2004 visningsexemplar, för beställda plantor har redan adopterats…

Aza Gray från 1885 finns med i boken Pioner – med sina mycket ranunkellika knoppar i prickigt! Stora blommor och kraftig upprätt planta – en klenod kort sagt…

Mer åt aprikos och laxrosa går färgerna hos Madame Jules Dessert från 1909. Enbart visningsexemplar i sommar, men delas för försäljning i höst.

Tidigblommande halvenkla med hallonrosa toner är Petite Renée från 1899 samt Prairie Afire från 1932. Nya för året – spännande!

Till sist en rosa raritet – den som blommar sist av alla i min trädgård, med utsökt doft och ovanlig mildrosa färg. Jag har döpt den efter donatorns hemman: Humlebo soldattorpspion…

Om någon av er läsare känner till ett möjligt namn – hör av er till mig!! Typiskt för Humlebo är de oerhört tätt packade blombladen, vilket gör dem lite känsliga för ihållande väta. I nästa blogg blir det de röda, gula och flerfärgade sorterna – och några rariteter från Tyresö slott som kommer att finnas till salu i år…