Ogräsvandring i Cecilias Trädgård 22/5 kl 15-19 – hur kul kan DET vara?? Jag verkar vara den enda i Halland som under hemsidan Botaniska mångfaldens dag 2018 hävdar att ogräsen förtjänar ett bättre öde än att elimineras från trädgårdar, parker och åkrar. Guidning och kanske provsmakning utlovas!
Bilden ovan är från mammas fälthandbok om blommor i Norden från 1974 – Bonniers flora i färg. De flesta känner inte längre igen de vilda ärtväxterna som hjälpt till att förse markerna med kväve, gett insekterna nektar och pollen, och försett fåglarna med vinterfrö. Många av de växter som mamma försökte lära mig att känna igen när jag var barn är numera lika utrotningshotade som de ängar örterna förr trivdes på. I min arrendeträdgård på 2000 kvadratmeter finns sedan ett decennium fler vilda örter än på de omgivande grönytorna. Men vem vet? Kanske dessa artfattiga marker återkoloniseras med vindars och fåglars hjälp?
I mammas tummade bok läser jag de bekanta namnen. Kråkvicker och gulvicker, rosenkronill, nålginst och käringtand, humlelusern, blodklöver, gökärt och harklöver – en favorit med sina pälsduniga fröhus perfekta som eterneller. Numera är både de vilda örterna, göken och humlan på god väg att försvinna – och det vilda förutsätter vår hjälp, vårt val att släppa in mer än gräsåkrar, rododendron och tuijahäckar i våra tama och artfattiga trädgårdar innan det är för sent.
