Så glad jag blev över sol på näsan i morse! När frosten förra veckan anföll mina ännu blommande cannor och de sista rosorna kändes det nästan som en personlig förolämpning. Även om man ju som trädgårdsskötare BÖR vara stoisk och glädjas åt knoppar som redan gjort sig klara för en kommande vår. Men idag… Plötsligt är allt mycket lättare. Jag har en praktikant på G nästa vecka samtidigt med utlovade 10 plusgrader, de flesta sommarurnorna är tömda och knölarna vilar i paviljongen i väntan på transport in i lägenhetsvärmen, och mina lagerbladsplantor och mangold ser inte ut att ha lidit av minusgraderna. Och jag får en sista chans att peta ner tulpanlökarna som väntar i hallen… Ihop med monsterurnan som får vänta på att tömmas på sin förväxta jättecanna tills jag får tid över…
Ja, den andra rödbladiga cannaurnan blev mig övermäktig att släpa in på egen hand, så den fick tre lager frostskydd i stället.. Fuskpäls täckjacka och regnrock verkar ha räddat livet på de frostkänsliga afrikanska knölarna. Och lite minusgrader nyper skjärten av eventuellt kvarvarande bladlöss.
