Midsommarhelgen förflöt med många glada besökare och märkligt fint väder trots vädervarningarna. Även denna vecka blommar massor av pionsorter ihop med alba- och gallicarosor som fyller trädgården med väldoft.
Men jag har haft fullt upp med att mörda växter… Och hårdgallra buskar som plötsligt ter sig obefogat tråkiga (forsythian som blommar en vecka och sedan fyller omgivningen med fjantigt slingrande grenar utan slut) ointressanta (en okänd vresros med spretigt växtsätt) eller long overdue att passera till sällare marker… Men det började med en vag plan att göra en odlingsyta i norra delen av trädgården. Jag skissade på x antal varianter men tände inte för någon av dem. Tills jag tog fram de skoningslösa ögonen. “Men HALLÅÅ! Varför står alla de där buskarna och tar upp luft ljus och utrymme???”
Från norra sidan syns effekten av gallringen ännu tydligare…
Körsbärskornellen till vänster kapade jag en meter på både bredden och höjden. Den mörka smällspirean som vi gallrade redan i februari fick nu bara behålla sin nytillväxt och befriades frän gamla spretiga tvåmetersgrenar. Och vresrosen modell störtful med oräkneliga rotskott – ja den tog väl bara nån timme för mig och assistent Simon att gräva bort. Höstdessert-äpplet fick en ny fin plats, och eftersom man ibland tänker medan man gräver, insåg jag att stenkanten som legat sedan 2009 faktiskt var flyttbar…! Nu ska allt “bara” fyllas med kompost, gamla förmultnade halmbalar och en säck hönsgödsel. SEN! Ska det odlas pumpor och squash och till och med en vattenmelonplanta som jag föll till föga för på Bruces handelsträdgård förra veckan. Som Vita Sackville-West uttryckte det: “In gardening one needs be brutal.”
