Plötsligt har jättemassor av pionsorterna börjat slå ut efter en sen start. För er som väljer att besöka trädgården de närmaste veckorna – för öppettider se föregående inlägg eller notiser i Hallands Nyheter – kommer pionsamlingen visa sin allra bästa sida. “Allt genast” typ!
Och så är det ju en del annat som blommar… Tyskirisar med gamla anor, några av mina 60 rosor från förr, (några finns även till salu) och självsådda aklejrutor i allt från vitt till ljuslila fyller rabatterna med färg och doft. Och mitt mest tvivelaktiga köp på Lisebergsmässan – ett par dubbla strandiris – visar sig faktiskt se ut som på bild… Hur snygga som helst!
Och så var det luktpionerna. Denna vita med svagt gulgrönt stick är en absolut favorit och dessutom oerhört duktig på att blomma redan året efter att jag sålt en delning. Bara lanseringsåret 1856 antyder ju hur många odlare som funnit det mödan värt att fortsätta föröka den. Duchesse de Nemours är nästan jämnårig med en av mina senast inköpta sorter, Alice Crousse från 1874.
Många av mina besökare tycker sig inte se så mycket skillnad mellan olika vita eller rosa sorter. Men doften är en säker indikation. Bilder däremot ska man inte lita på! Nedan syns två blommor som slagit ut efter varann. På samma planta…
Några av luktpionerna vet jag inte namnet på eller rättare sagt de flesta. Den här hallonrosa godingen till exempel är en tidig donation till samlingen i början av 2000-talet, då Gröna rum gjorde ett TV-reportage från min förra trädgård nära Kungsbacka. Då sålde jag även en av pappas dillpioner. I förra veckan, 13 år senare, fick jag en bildhälsning från Stockholm…”Pionen mår bra!” Veckans understatement!
