Blogg Cecilias Trädgård

Först är det lugnt och så är det lugnt och sen händer allt på en gång. Våren alltså. Växandet. Maskrosorna – i knopp redan!? Alla plantor som ska lyftas och delas innan de fått för många blad… I förra veckan besökte jag mitt favoritställe nära Skönevad – Alfs och Ingegerds Gunnarstorp. Inte främst för att shoppa daliaknölar men snarare för att få en behövlig dos lugn! Som många äldre trädgårds-älskare har de förmågan att göra saker när det är “dags”, utan knot eller synbar stress – med en följsamhet inför vad varje säsong behöver av rätt sysslor på rätt tid. Hur detta uppstår utan den så kallade oundvikliga stressfaktorn vet jag inte men jag försöker se och lära. Och försöker även låta bli att bli avundsjuk när Ingegerd kvittrar: “Visst ÄR det väl härligt att få vara lite kreativ… Titta här vad jag gjorde till torget i lördags!” Och så visar hon en outsägligt näpen och fånig “löktupp” – fullt i klass med Alfs grishundar och barrekorrar från i vintras.

Ovan syns Alfs hembyggda pergola med de sista resterna av fjolårets intorkade klockrankor. I växthuset är redan årets nysådda cobaea igång, och höstens jätteberg av nedklippta daliastjälkar har krympt till en fjärdedel. Snart är allt klart för plöjning och utsättande av alla vilande daliarötter som ännu sover med prydliga etiketter i lagerladan. Allt är som det ska vara.