Ibland bokar mina kunder in mig innan all markplanering gjorts, och utrymmet för innovativa lösningar finns kvar. På en tomt strax utanför Tvååker var muren planerad och på väg att byggas. Den mer organiskt formade stenanläggning jag valde hällar till gav en spännande kontrast till den strikta muren. De upphöjda kanterna ger plats för bättre jorddjup – och de växter som planteras har större chans att trivas.
Den nedre delen av tomten rymde något som artigt kunde kallas syrénberså – Ett snår av fulklippta buskar och rotskott, ihop med en mindre pigg apel som senast gav fem äpplen, en halv ek, en lekstuga på väg bort, och några körsbärsträd som heller aldrig gett mycket frukt. Kunden slog ut med armarna lite hjälplöst och sa: Vad ska vi göra med det här??
Varken uppifrån vägen eller nerifrån parkeringen var dungen någon direkt skönhetsupplevelse, och platsade definitivt under rubriken “oyta”. Men anledningen till att jag föreslog total utrotning var att syrénrötterna skulle bli ett aldrig sinande problem, skymma den planerade muren, och omöjliggöra plantering av något annat och roligare. Eller planering av något annat – till exempel en sittyta med en vacker spaljé som insynsskydd.
