Mitt kejsarträd är en gåva från från Tage Severin i Hällesåker. Själv satte han sitt frösådda bebisträd på sin inglasade veranda, i en rejält tilltagen jordbänk, men jag planterade ut mitt exemplar i trädgården. De första åren frös det ner, men nya skott kom igen. Vid flytten till Tvååker 2009 hade det hunnit bli dryga tre meter, och några år senare satte det blomknoppar. Varpå både knoppar och träd dog till våren…
Som många exotiska och gränshärdiga träd har kejsarträdet skör bark, så jag vågade inte såga ner det helt till mark. När de nya skotten växt till sig gallrade jag bort alla utom det kraftigaste – som nu är uppe på tre meter. Med knoppar!! Den vackra kronan med sina jätteblad skymtar överst i bilden ovan. En bonus är att de är ljuvligt ludna, därav namnet Paulownia tomentosa.
Och så var det där med blomningen, i syrénlila jätteklasar, med doft… “Oregelbunden” enligt Botaniska trädgården och “som sannolikt styrs av vinterns kyla och längd och föregående års sommar då knopparna anläggs.” Jag kan alltså ha tur till våren. Sommaren var varm torr och höll i sig längre än vanligt. Och vinter har vi ju nästan inte haft…
Det lustiga är alla varningar på nätet. En kvarts miljon frö per träd – hot mot inhemsk flora – “eco threat” som det står på både engelska och amerikanska hemsidor. Kanske tur att det knappt blommar ens i sydligaste Sverige. MEN JAG VILL!!!
