För många år sedan såg jag en bild av mahonia bealei i en bok om engelska trädgårdar. Med sina långa gula blomstänglar och daggblå frukter gav den en mycket mer överdådigt intryck än vår vanliga trädgårdsmahonia. Bladen är också grafiskt stilrena – en måste ha-växt med andra ord! Att den var ohärdig i Sverige var dock ett aber… Men när jag anlade en trädgård i Pixbo 2001 snavade jag över ett fantastiskt exemplar tänkt att pryda någons inglasade vinterrum och kunden tyckte det vore värt att chansa. Här är Lena och busken 15 år senare. -Jo, den har frusit ner några gånger, men alltid kommit tillbaka, berättar Lena. Och visst blommar den varje vår – varför skulle den inte det?
Vid plantering valde jag en norrsluttning, och eftersom Pixbo har tidiga höstar, gott om snö och sena vårar motsvarande zon 4 undgår busken att vakna för tidigt – och slipper därigenom frusna ungskott. Även blomningen flyttas fram till den tid på våren då bina har glädje av den, och vi andra kan njuta av mahonians doft…
Nu har jag äntligen bestämt mig för att skaffa en egen planta, trots leverantörens skepsis: Den är väl inte härdig nog?
