För några veckor sedan stod jag i trädgården och njöt av trädens siluetter i skymningen. Plötsligt började jag undra över några konstiga ploppar som dinglade från kinesträdets nakna grenar. Men, tänkte jag, hur pinsamt är det att ett träd gått i frö när jag inte ens sett det blomma?? Och ännu märkligare eftersom det enligt wikipedia “inte förökar sig i Sverige”. Nähä. Men när jag fått tag i en av frökapslarna visade sig ett par mycket vackra och till synes fullt mogna frön.
Kinesträdet kallas på engelska bland annat Golden rain tree, och när jag för tio år sedan förmedlade ett välväxt exemplar till en kund i Särö antog jag att smeknamnet berodde på den oerhört vackra höstfärgen. Och eftersom jag aldrig sett mitt eget träd i blom förstod jag inte hur överväldigande blomningen kan vara, med hela trädet översållat av gula vippor. Nu blir det frösådd, och i sommar kanske någon vänlig besökare uppmärksammar blomningen även om jag skulle missa den…
För många år sedan såg jag en bild av mahonia bealei i en bok om engelska trädgårdar. Med sina långa gula blomstänglar och daggblå frukter gav den en mycket mer överdådigt intryck än vår vanliga trädgårdsmahonia. Bladen är också grafiskt stilrena – en måste ha-växt med andra ord! Att den var ohärdig i Sverige var dock ett aber… Men när jag anlade en trädgård i Pixbo 2001 snavade jag över ett fantastiskt exemplar tänkt att pryda någons inglasade vinterrum och kunden tyckte det vore värt att chansa. Här är Lena och busken 15 år senare. -Jo, den har frusit ner några gånger, men alltid kommit tillbaka, berättar Lena. Och visst blommar den varje vår – varför skulle den inte det?