En av mina favoritpioner hör till världens mest älskade – och lanserades år 1856… Duchesse de Nemours har allt – doft av liljekonvalj, nätta plattdubbla blommor som vissnar snyggt, och drivor av sidoknoppar som ger lång blomningstid. Dessutom går den snabbt i blom efter omplantering – även när saluroten är liten. Men det finns gränser – här nedan är den högra av tre delningar för liten för att orka igenom vintern utan specialskydd, och får därför stå på tillväxt med ett litet halmtäcke i en av mina förökningslådor.

En av mina andra favoritpioner härstammar från Tyresö slott och sekelskiftet 1900. Också den är vit, men med en ljuvlig rosa schattering under de nedersta blombladen. I lördags fick jag hjälp att lyfta den – Jennie som stått på kö ett par år för att få köpa en delning skötte ena grepen och jag den andra för att knixa jätteroten ur jorden. Här ligger den till tork i skottkärran, och idag går den att dela utan risk för skador….

Som synes kan pionrötter se ut lite hur som helst, och skiljer sig dessutom när det gäller hur lätta de är att dela. Viktigast är att orka vänta – efter någon dag eller två har rötterna dragit ihop sig, vilket gör det lättare att få loss slingerrötterna från varann. Nedan är det den flerfärgade från Tyresö som legat till tork sen i fredags. Idag tisdag gick det lätt att rucka på heffaklumpen och hitta de svagaste länkarna inne i kronan (den del som har nästa års blad- och blomskott, och som håller samman de morotsartade rötterna). Ibland är dock kronan ett enda massivt block som man bör undvika att skära isär, och det gör vissa sorter extremt svårdelade…

Jämför den nylyfta rotklumpen, som verkar nästan omöjlig att bena isär utan stort svinn…

Sedan gäller det att få ner storleken på roten. Optimalt är 5 till 9 ögon – att jämföra med den mängd klippta bladskaft som jag just klippt ner. För stora delningar ger sämre blom, och risk för att man lämnat kvar dolda skador eller rötangrepp. Nedan har två delar blivit tre…

Kolla sedan om brottytorna behöver renskäras. Ju mindre snittyta, desto mindre risk för framtida sjukdomar…

Med en ren vass kniv gör man lätt ett rakt i stället för fransigt snitt – och låter torka ett par timmar före plantering förstås.

Av en jätterot bidde det alltså fyra jätteplantor varav en rest till Skåne idag, och den andra flyttar till en koloni i Göteborg från och med på lördag. Och givetvis kommer alla att blomma till sommaren! (Soffan stannar dock i parken…)