All trädgårdsdesign börjar med kärlek. Men kanske inte bara kärlek till den individuella julrosen, trollhasseln, pionen eller minikastanjen. Kärlek till favoritväxterna behöver omfatta lusten att ge dem bästa möjliga förutsättningar för ett gott liv. För då blir de lyckligare, snyggare och friskare… Och kanske mer långlivade också.

Många av mina trädgårdskunder brukar slänga fram en krukad buske som nyligen köpts på rea och säga: Var tycker du att jag ska sätta den här?? För det mesta säger jag: Vad vill du ha för slags ytor i trädgården? Var tror du rosor/rododendron/ doftscherzmin skulle trivas bäst?

Och sedan börjar vi – inte med plantan men med platsen… Där det är soligt men fläktar lite blir rosen glad och mindre sjuk. Inte under ett takutsprång i norrläge alltså. Där jorden är fukthållande och gärna torvhaltig trivs trollhasseln, gärna tillsammans med andra så kallade surjordsväxter i halvskugga eller full sol. Man brukar tala om ekonischtänkande – det vill säga att anpassa växtvalet efter den jord, den vind och den ljusmängd som finns i någon del av trädgården.

Här en bild från en anläggning jag gjorde i omgångar åren 2001 till 2007 på Björnvägen i Pixbo. Zon fem ihop med norrläge betyder sen vår och tidig höst, med stor risk för stora snömängder på vintern. Robusta, fläktåliga buskar och småträd är bra val – och perenner och sommarlökar som tål halvskugga.

I Vallda byggda jag en ny entrédel och pergola i västläge. Genom att höja upp rabattytorna och ytdränera dem med grus kunde jag sätta såväl silverpäron som lavendel och andra torktåliga växter. Dessutom matchade de silvriga färgerna trappstenarna jag valt ut på Fjärås grus och makadam… I övre delen av trappen valde jag offerdalskiffer – och fler gigantaiska hällar från Fjärås som placerades för att se ut som om de alltid funnits där.

I Mölndal var förhållandena annorlunda. Mycket sol, öppet mot söder, och nära till nästa radhusgrannes gränsbuskage. “Borrow your neighbour’s garden” heter det – det vill säga använd grannens trädgård för att få din egen att se större ut!

Även här använde jag stenblock och hällar utvalda för att passa det “landskap” jag byggde upp. Kompletterat med offerdalskiffer, barrbuskar, prydnadsgräs och ett fåtal perenner. Grannens gigantiska buxbomsklot fick bilda ram till den nya pation åt väster, och gav samtidigt lä till sittytan.

Ibland ser inte mina kunder de kvalitéer som redan finns på plats. Här i Vallda var den fantastiska klippan – och den naturliga gölen – överväxt med mossa, björksly och ogräs. En friläggning och några timmars arbete gav en central och skulptural yta som sedan omgavs med stenläggning. Och vips var salamandern och ödlorna där, förtjusta över att klippan plötsligt gav mer värme….

Nöjd med framsidan beslöt jag att försöka härma landskapet på norra sidan av huset. Här användes en del av de befintliga stenar vi grävt upp, ihop med köpt grovt grus. Växterna fick spela andrafiol utanför den yta vi döpte till “beachen”. Ibland kan man behöva tillåta sig att bli lite barnslig för att våga leka…

I bakgrunden syns fler ogräsbefriade hällar, och ännu en vattensamling som funnits gömd under grus och sly. Helt gratis…

Några år efter den första anläggningen byggde Cliff och Gunnel ett nytt garage, och i denna varma solbelysta läyta var det lätt att välja växter till en större längsgående rabatt: Strandiris, jättedaggkåpor, weigela, rabarber(!) vinbärsbuskar till barnbarnen, mörkbladig äkta fläder, mörk smällspirea och lite vårlökar. Pastellfärgerna matchar den milda väggfärgen, och det finns plats för en stilla eftermiddagsdrink bakom buskagen… Ett par större stenblock skiljer gräsmattan från växtytan, och ger en upphöjning som gynnar dräneringen.

Ett tips som jag brukar ge mina designelever är att sätta namn på den yta man vill formge och välja växter åt. På en gigantisk tomt i Onsala blev jag inkallad för att planera en yta med 5 meters höjdskillnad, komplett med en villa typ större fjällhotell, pool och spiraltrapp.

Namnet jag valde var Dragon Hill. Lite kargt, lite vilt och rätt jättelikt. Namnet gav associationer till jättedimensioner för de olika nivåerna, och till gångytorna valde jag extragrovt spränggrus. Jag lade till och med till drakens ägg i högra delen av anläggningen, och ett jätteblock fick bli domarstol vid poolen. 8 år efter bygget var jag tillbaka och fotade de skilda nivåerna formade med hjälp av en jättelik grävmaskin som klarade 8 ton per skoplyft, och befintlig sprängsten från husbygget.

Här är vi tillbaka i min visningsträdgård, byggd 2009 i Tvååker. I år firar jag sjuårsjubileum, och kan ibland förundras över hur jag lyckades matcha färger på buskar och perenner som inte ens hade blad när de kom i mark i april det året. Här är det minikastanjens blommor och alunroten som lyfter den mörkbladiga ormhasseln och – i bakgrunden -perukbusken Grace. Oftast lutar jag mig mot NCS-systemet – som man finner i varje färgaffärs kollektioner av mattor, tapeter och målarfärger. Tänk vithet, och du får matschande pasteller. Tänk svarthet, och du får färger som har samma sorts svärta. Tänk färgmättnad, och du har färger som garanterat gifter sig… Naturligtvis är både växtval och färgval viktigt. Men allt börjar med platsens förutsättningar. Här är det sandjord, hög grundvattennivå, och full sol. Med hjälp av rabattkanterna får växtytorna bättre dränering, och jorden vaknar tidigt på våren. Samtidigt gör grundvattnet att jag sällan behöver vattna. Och eftersom jag sällan vattnar, tvingas växterna rota sig på djupet. Och riskerar sällan att få torkskador trots varma somrar…Mot södersidan av trädgården skuggas planteringarna av jättelika björkar och en bok. Utom på våren, då små kungsängsliljor, azaleor, och vårlökar får den sol de ska ha. På sommaren ger träden skugga och svalka, och är en perfekt miljö för surjordsväxter som rododendron, magnolior och drivor av funkior. Det bästa med att tänka “EKONISCHER” är att många växter måste väljas bort. Och då blir allt som har med växtval att göra så mycket lättare… Lycka till med DITT designande! Cecilia