Ja, var börjar man?? Det kan verka tröttande om man tittar upp i en krona lika vildvuxen som det gamla äppelträdets… Frestelsen kan vara stor att bara ge upp som trädägare. En mindre brutal lösning är att börja när trädet är ungt, och ta lite grann då och då. Klipper man förståndigt – och gärna på höstarna – räcker det så småningom att klippa med några års mellanrum.
Uppbyggnadsbeskärning syftar till att hjälpa trädet få balans, och välriktade grenar som tål att bära kommande skördar.
Här är min allmänna gulröda bigarrå, som dels valts med omsorg i plantskolan, dels fått ha kvar sin blomskott och små fruktspjut vid höstbeskärningen. Tyvärr har fåglarna en annan uppfattning om gallring än jag… Hittills har jag blivit av med alla bigarråer redan som kart. Livet är hårt…
Svårast är det att beskära körsbärs- eller som här plommonträd när de redan blivit både för täta och för glesa… Jag brukar försöka behålla horisontella fruktgrenar, men gallra lätt. Däremot går det inte att trolla med de gigantiska stumpar som man ofta hittar i gamla träd. De ger helt enkelt inga nya grenar. Och att kapa ner dem ger ofta stora skärsnitt som inbjuder till svampangrepp.
Det man KAN göra är att plocka bort gamla förtorkade frukter, så kallade mumier, som annars fungerar som svampbomber för nästa års frukt. Och njuta av kraften även hos gamla träd att ge nya grenar, och ny vårblom…
