Ja, jag skulle alltså ha planterat ner mina 40 pionrötter nu i veckan. Men det kom en halv storm och tog plats. Men de barrotade plantorna från Frankrike ser fantastiska ut, och klarar att ligga tills i morgon… Här är resten av säljlistan. Läs och njut!
Marie Crousse från 1892, lätt doft och stora blommor.
Jag har en stor förkärlek till de med laxfärgade blommor. Madame Jules Dessert ovan är från 1909, medelhög och med rätt stora blommor. Nedan Monsieur Charles Leveques från 1861, som också har laxtoner och ljuvlig doft.
Madame Furtado från 1856 hoppas jag är namne med en av de halvenkla Tyresöpionerna. Det visar sig när jag kan jämföra doft, bladverk, blomtid och höjd till sommaren. Spännande!
De sista fyra sorterna är sådana som jag inte mött tidigare. Myrtle Gentry lanserad 1925 hade gigantiska rötter, och blomstorlek på 15-16 cm. Med doft! Say no more…
Noemie Demay från 1867ska vara tidigblommande med doft och med 14-18 cm stora blommor. Knappt man tror sina ögon…
De senaste åren har jag börjat bli lite förtjust i mer enkla sorter. Petite Renée från 1899 och Prairie Afire från 1932 är båda tidigblommande och kring 0,7 meter höga.
Till sist en gammal goding från 1857 – Reine Hortense. Kan inte vänta på sommarens blomning när man får uppleva de olika sorterna live, med doft… Madame de Verneville, som jag tyvärr inte har någon bild på, sålde jag slut på i min förra Kungsbackaträdgård. Jag minns vithet, fluffighet och en mycket speciell mild rosdoft… She’s back to stay!!!
