Fann favoritsvampen blodriska för ett tag sedan. Inte så att den är svårfångad – jag har ett ställe med gran och fuktig bäckmark precis som den vill ha det – men läcker som den är blir den väldigt snabbt maskangripen och oätlig. Nu hade jag tur. Och kunde reflektera över det där med att tajming är allt ifråga om naturen – både i trädgårdens och i skogens natur… Karl Johansvampen är lika känslig för angrepp av andra än oss svampälskare som riskan, medan kantarellerna bara verkar ha oss som fiender.
Influensan har däckat mig i flera veckor, men väl frisk har jag fått ny energi. Ska försöka så ut buskpionfröna medan de är perfekt mogna. Förra hösten föll de under rockiipionen men grodde artigt ändå… Min nya gula buskpion har snart mogna frön, och det ska bli spännande att se om de gror redan till våren, eller om det tar en säsong till.
Rosenpionerna har fått sköta sådden på egen hand. eftersom det handlar om en ren art blir bäbisarna lika moderplantorna, men varierar i färg från vitt, rosa eller hallonrött. De gror lätt i både grus och jord, och sedan är det bara att gräva upp…
Normalt bildar dubbla luktpioner inte frö, men ibland har man turen att några blommor blir enkla och därmed befruktningsdugliga. Den vitgula Laura Dessert gick i blom för första gången sedan flytten till Tvååker med en enkel blom fast den normalt är dubbel. Fröna kan ju innehålla massor av gener och färger beroende på vilka sorter man använt vid framavlandet på 1910-talet. Spännande! Detsamma gäller väl buskpionen, men man måste vara lite nyfiken…
Färgskalan lär väl ändå begränsa sig till vitt eller rosa, och eftersom just rockiipionen är enkel blir det frön i drivor. Och hur snygga ÄR dom?!
