Ja, ibland känns det mesta bara fel. För mycket växtlighet, eller för lite. Fröplantor i drivor där jag nyss(??) rensat bort “allt”. För lite som fixats, klippts av, rensats eller putsats, i ospecificerad ordning men alltför sent. Och varifrån kom alla grenar på lönnarna?? De var ju pyttesmå och finkammade alldeles… ja nyss är väl att ta i, men var det inte bara några månader sen? Jag har nogsamt förträngt att jag klippte Eddie´s Wonder, min limefärgade lönn flera gånger förra hösten. Och nu ser den ju störtlöjlig ut…Jag går omkring och muttrar som en nyväckt grävling: Fallfrukt – som jag inte hunnit ta hand om. Svämmad skottkärra med nåt som faktiskt var färdigblandad jord. För ett tag sen. Igenväxta dammkanter. Bäbysälgar. BJÖRK! För mycket vass. Känner mig som paddan, fast i en och samma position, utan handlingskraft eller inspiration. Och varför har jag inte skördat av min salvia innan oktober månad??Ja, ni fattar. Men jag börjar tvivla. På mitt gnäll, min självömkan. Och paddan, ja den är ju lika älskansvärd som när jag senast träffade den. Ogräs, javisst. Men blåklockan gör sig ju lite klädsamt mot de höstfärgade pionbladen. Och både paradisapeln och mitt Ribstonäppelträd har ju faktiskt frukt kvar. Kanske jag kan låta dem hänga några dagar till innan frosten kommer…Hösthallon. Gott… Undrar om man kan göra rönnbärsgelé på ullungrönnens bär… Och chiliplantorna har ju växt på bra.Ja, Felicia och Cornelia blommar ju i alla fall fortfarande. Och det varken haglar eller regnar.