Att naivt hävda att kärleken är viktigast, ja det fick jag ju äta upp snart nog. Igår invaderade de tidigare osynliga sniglarna infarten och plötsligt hade jag klippt 800 små och stora mördare… Räknar man 300 barnsniglar per avklippt huvud har jag blivit av med 24000 potentiella växtätare. Men medan åkrarna runt trädgården väntar på att bebyggas med Älvsbyhus har sniglarna inget som stör deras explosionsartade tillväxt. Och som så ofta när ett område koloniseras av spansk skogssnigel är det sällan mer än en hyresgäst eller husägare som går till motangrepp.

När jag nu håglöst stirrar ut över min trädgård och 2000 kvadratmeter gömslen ser jag inte färg och form och blommande dagliljor längre. Bara hur det kommer att se ut när monstren har tagit sig in.

1999 praktiserade jag på botaniska trädgården i Göteborg, och förfasades över alla jättehål i funkiablad och nysatta fröplantor. Min chef i rododendrondalen kämpade med sax, med numera förbjudna preparat, och varje dag. Hu, tänkte jag. De sex år som gått sedan jag byggde trädgården på arrendemark i Tvååker har jag varit förskonad från snigelangrepp, men nu…

Att njuta eller inte njuta, det är som sagt frågan. Man vill gärna ta ut morgondagens elände redan idag. Men så mycket tid man slösar bort…